Videokasettband.

Jag har precis insett att jag blivit något äldre. Dels när jag bläddrade igenom bikiniuppslagen i en damtining och istället för att tänka det målgruppen ska tänka "Åh den som hade den bikinikroppen" tänker jag "Så smal, det är ju inte ens nära attraktivtm, det är ju inte sunt. Lite ska det väll vara att ta i?". Egentligen är det väll inte bara jag utan hela min generation som blir äldre. Självklart. När vi hade samtalsövning skulle en av oss spela en liten pojke hos skolkuratorn, och när skolkuratorn frågade vad han gillade att göra hemma svarade han "Titta på video". Alla skrattade eftersom 'ingen tittar på VIDEO längre'. Jag förstod inte. Att jag inte förstod det komiska indikerar att jag har blivit sådär tantig, ni vet sådär så att man vägrar kalla snabel A för 'att' och envisas med att kalla allt man tittar på, oavsett om det är dvd eller bluray eller streamat eller fan och hans moster för 'video'. Men det är ganska skönt att slippa vara den där tjejen som sitter och suktar efter kroppen hos undernärda 15 åringar. Att jag börjar gråta av notiser i tidningen eller blir så känslosam att jag gråter och skrattar om vart annat när jag träffar en kär gammal vän kan väll däremot diskuteras. Dessutom är jag noga med att varje dag innan jag går hemifrån tala om för katten hur länge jag ska vara borta och att hon ska ha det så bra. Sen ropar jag 'Hejdå gumman' och klampar iväg.