Ikväll tittade jag på programmet "Föräldrafritt" som hade premiär förra veckan och det blev ramaskri.
Föräldrar, vuxna, folk som jobbar med barn, folk som gillar barn, folk som inte gillar att man inte gillar barn och alla andra som överhuvudtaget kan tänkas ha en åsikt, men när det gäller barn eller hundar så har alla en åsikt, ringde ner tevestationen. Jag skulle kunna komma på tusen anledningar till att, liksom alla dåndimpande klagobrevsskrivare, programmet är opassande och oetiskt, MEN jag tror istället jag har kommit på vad det handlar om.
Anledningen till att de vuxna i sverige blir så arga handlar inte alls om att de stackars barnen får ta hand om sig själva och handlar oplanerat så de inte har mat i slutet av veckan. Det handlar om att det är så jävla jobbigt att se vad vi gjort mot de som växer upp idag!
Barnen i programmet mobbar, bråkar, säger att det är underhållande med avrättning, röker låtsas cigaretter, tvignar de som inte vill att röka låtsas cigaretter ändå, spelar kort om pengar och när pengarna är slut spelar dom bort husdjuren. Flickorna sminkar sig trots att de är nio år och ja, det är förbannat jobbigt att se.
MEN istället för att faktiskt fatta att det är exakt såhär det ser ut, och kommer se ut pga att vi har ett samhälle som styrs av pengar, skönhet och sex, så rasar man mot kanalen som väljer att sända det och produktionsbolaget.
Barnens beteende är bara en produkt av vad det postmoderna konsumtionssamhället skapat.
Det är klart att det inte är den mest etisktgodtagbara produktionen men tror alla hysteriska morsor och farsor att det här bara händer när man låter barnen sköta sig själva ett par veckor?
För oavsett vad de tror, så är barnen inte alltid runt vuxna, och de är inte alls runt vuxna som har vett att vara goda förebilder och ingripa mot t.ex mobbing.
Men föräldrar verkar ha sådant förtroende för sina barn att det är rent sorgligt.
Jag må vara cynisk, men det är främst min höga grad av cynisism som fått mig att förstå vad i programmet som upprör folk. Var skon faktiskt, i självaverket klämmer.
För inte ringer man ner tv4 när faddergalan visar bilder på kolerasjuka barn och inte griper in? Ingen flippar ur när nyheterna sänder från ett flyktingläger i somalia utan att ge barnen bröd.
Jag menar alltså att det inte handlar om att man värnar om barnen utan istället om att det är man ser det hemska med dagens samhälle svart på vitt. Det samhället där barn tvingas växa upp till prestationsmaskiner och de oupnåeliga ideal de ska leva upp till.
Kanske är det lugnande för de vuxna att tänka att de här barnen beteer sig som de gör bara för att de inte har vuxna närvarande, men det är en sanning med modifikation.
Så mycket har jag jobbat med barn på förskola, skola, fritidshem och på teater att jag vet att barn är förbannat jävla elaka mot varanda och de är så in i helvetes medvetna om idealen redan i förskoleåldern. Men det är så det blir i ett samhälle där Idols lyteskomik är fredagsmys för hela familjen och Paradise Hotel sänds kl 19.30. Att låta sina barn titta på dokusåpor, oavsett om det är relativt oskyldiga "Ensam mamma söker" eller groteskt som "Kungarna av Tylösand" så är det oansvarigt. Att ta med sina ungar till shoppingcenter varje Lördag istället för att göra normala utflykter är oansvarigt. Att snacka skit om folk eller tala illa om människors utseende inför sina barn är oansvarigt. Och jag tror att det är det som är den främsta källan till problemet. Vi är så förbannat bekväma med hur vi lever att vi inte skulle vilja göra avkall på varkan lustshopping eller sokusåpa frosseri för att våra barn ska få växa upp till starka individer som är starka i sig själva och inte genom att se ner på andra.
Så skyll inte på produktionsbolaget, rannsaka er själva egentligen och fundera över om det är det här samhället som är det rätta?
Jag vet iallfall att det inte är den här världen jag vill ge till en framtida son eller dotter.
