torsdag 27 januari 2011

Jag hade varit nöjd som gängledare.



Vad är det för bild egentligen? Jag klarar inte ritkigt av dubbelmoralen med de här "gäng dokumentärerna". De talas hela tiden om hur farliga de är och målet verkar vara att skrämma upp folk. Hade jag varit ledare för ett gäng hade jag tackar och tagit emot. Och den här bilden är på tv4play som visningsbild för dokumentären som gick ikväll: Svensk Maffia. Och jag antar att det inte är riktiga gängmedlemmar, för det vore lite konstigt om de ville ligga på tv4as första sida med sina foton. OM det inte är det, vilket jag tvivlar på, så undar jag hur de tänkte med bilden? Eller det undrar jag iofs oavsett. Hårda killar, bärs, champange, tatueringar. Jag tror att det snarare romantiserar bilden av gängen ännu mer, om möjligt. Eller så är det jag som inte tänker som alla andra.
Lek med tanken hur det gick till på fotograferingen, om den är fejk. "Se hårda ut, attityd, tänk k-pist. Jätte bra där. Kan vi få smink, tårtatueringarna har bleknat".

Polisen är chanslösa. Rättsystemet är uppenbarligen chanslösa. För om man använder snutens metoder, använder deras vapen och skrämmer skiten ur dom och om man inte bryr sig om hur många voltor man gör så finns det inte mycket för ordningsmakten att sätta emot. Och det är kittlande på något sätt. All respekt till alla anhöriga som förlorat sina söner, bröder, pojkvänner och män, men ibland känns allt så uppförstorat. Uppförstoringen gör allt bara värre. För, som jag skrev, ville jag vara farlig skulle jag klappa mig själv på axeln av att se dokumentärer där mitt gäng utmålas som en fara för samhället.
Men det är hemskt, och det skördar offer, därför borde kan inte sensationsjournalistiken få rota och gräva i allting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar