The boat that rock kan vara den fjantigaste filmen jag sett på länge. Hade laddat upp med massor av filmer under helgen, men ingen har liksom gett det de utlovade.
Igår skulle jag titta på Man tänker sitt, men jag var tvungen att stänga av. Inte för att den var dålig, men för att jag hade så fruktansvärt svårt att koncentrera mig. Filmen är nästan helt tyst och det är häftigt. Men man ska intes kolla på den när man vill ha lite underhållning efter en lång dag på jobbet och en ännu längre resa hem då man lyckats trotsa både inställda bussturer och isgator på vägen hem.
Det blev att jag tittad på The Queen istället, den handlar om Dianas död eller rättare sagt den brittiska kungahusets reaktion på hennes bortgång. Visst var den bra, men jag blev så arg på den där jävla drottningen! Fantastiskt sätt av filmskaparen att göra sig ovänn med hovet, men det kan dom allt ha. De jävla aristokraterna.
Idag var jag på stadsbiblioteket och avnjöt skatteprevilegiet att hyra gratis film. Fick med mig The boat that rocket som jag trodde skulle vara bra.
Men ärligt talat så tappade jag lusten efter första 40 minuterna. Det är verkligen en gubbromantisk skildring av det glada 60-talet som flirtar med både den fria sexualiteten och de härliga drogerna. Det är lite som en killdröm som blir sann: att gå spela rockmusik på en båt och enda gången man har sällskap av kvinnor är en kväll i veckan och då knullar man. Men det värsta med filmen var nog det otroligt cheesy slutet när (OBS SPOILER ALERT)båten sjunker till först vemodig och sedan rivig rockmusik och alla tror att allt är kört men DÅ kommer alla fanns i flowerpower pimpade motorbåtar och räddar dem. Och man tror att den sköna amerikanske snubben är död, men plötsligt, till ett gitarrsolo utan dess like exploderar vattnet upp och DÄR kommer han till ytan med näven i luften.
Det blir bara för mycket. Blärk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar