De senaste dagarna har det verkligen strulat till sig. Sådana där små vardagsproblem som gör att man vill vända ansiktet mot himlen och dramatiskt sucka "Nu garvar du va?" fastän man inte tror på Gud.
Som sagt så ritchades mig långa sommarklänning av på mitten när den fastnade i ett rullstolshjul i helgen, det var tydligen inte tillräckligt, för igår när jag kom hem från skolan och en stund på stan insåg jag att mina byxor var helt upptrasade i rumpan. Inte ett litet fint snitt utan trådig och brett. Jag vet inte hur länge jag gått runt så eller om det ens hände igår, jag är inte en sån som inspekterar mina kläder på morgonen. Jag är inte en Kelloggs Special-K kvinna, jag är en zombie.
Och imorse vaknade jag, som en zombie, med en varm katt vid min sida och snöflingor som attackerade träden utanför mitt fönster. Snö? I maj. Men eftersom vi slapp April-vädret får vi väll betala tillbaka av vårt vackra vårväder. Det kan också bero på att jag i Söndags sa till min kollega att jag inte fattar varför det bara är fint väder nu för tiden. Eller för att jag köpte en sommarklänning igår och som jag hoppades kunna ha på mig på Lördag.
Vems fel det var är egentligen oväsentligt, för som vi alla vet, efter vargavintern som varit, tål inte bussarna snö oavsett varför det snöar. En flinga på framrutan och maxhastigheten sänks plötsligt till 30km/h. <
Så trots att jag försovit mig lite, men ändå hunnit springa till bussen som skulle ta mig till skolan i tid, fick jag stå i snön och vänta. Busskuren var överfull med folk och ingen buss kom det. Tillslut kom det en buss som bara går till vagnen, det hoppade jag på för man vet aldrig med bussen till stan. Ibland dyker den inte upp. Dessvärre fungerade inte dörrarna på bussen och chauffören kunde inte köra. Medans vi sitter i bussen och väntar kommer två bussar till stan och stannar bakom, och sedan åker, utan att man hinner byta buss.
Då blev jag irriterad, om inte förr. Tillslut ber jag att bli avsläppt, alla passagerare följer efter. DÅ går dörrarna igen. Vi klättrar suckande ombord och får åka till vagnen. På vagnen är det smäckat. Som alltid.
Då uppstår alltid ett fenomen jag inte förstår mig på. Ett av alla konstiga kollektivtrafiks beteende. Det står folk överallt. Det är nästan fullt fram till dörrarna, folk står i gången. Och det kommer på fler folk, och alltid är det vissa som ska tränga sig in och gå igenom gången för att hitta en plats antagligen. Är det inte underförstått att folk inte hade stått upp om det fanns sittplatser? Nej, idag är det internationella bendagen och då ska alla stå upp i kollektivtrafiken. Även föraren.
Tillslut kom jag fram till skolan. Osannorlikt nog i tid. Klockan var 8:14 när jag klev in genom dörrarna, 8:15 började den fantastiska juridiska konsultationen.
Godnatt babes!
tisdag 3 maj 2011
bitch: självständig, agressiv kvinna.
Jag höll på att ramla ur soffan när jag sökte på ordet bitch i svenska akademiens ordlista. Där står det, svart på vitt: bitch -självständig, agressiv kvinna.
Jag undrar hur han (för det måste vara en man) som kläckt den fantastiska idén att definiera ordet på så vis?
Först och främst: självständig! Självständig? Som om självständig vore ett negativt adjektiv?
Definitionen för tankarna tillbaka till när man opererade bort livmodern på kvinnor som var hysteriska, så modernt känns det!
Att sedan vara tvungna att skriva att det handlar om kvinnor är ju så man blir mörkrädd. Nej, jag skulle inte må bättre av att kalla killar för bitch, men varför är bara självständiga kvinnor bitchar? Om man är man då? En självständig, agressiv man. Vad är han? Finns det något motsvarande ord? Är han en karlakarl? En härlig kille som står upp för sin sak? En sån som får ligga?
Kontentan: självständig är något som män förutsätts vara och kvinnor ska berömmas för att vi är. Eller missgynnas. Det är hårfint. Madonnan och horan.
Appropå hora, slampa definieras som lättfärdig kvinna. Det är också intressant. Killar kan inte vara slampor? Konstigt för jag har känt flera stycken.
Ni skulle ju kunna välja in typ 50cent eller Snoop i Akademien nästa gång någon av gubbarna trillar av pinnen?
Jaha. Men tack iallfall Svenska Akademien, ni har satt ord på exakt hur ojämställda vi är och jag har fått vatten på min kvarn.
Tack!
ps. Bara ett litet tips,
Jag undrar hur han (för det måste vara en man) som kläckt den fantastiska idén att definiera ordet på så vis?
Först och främst: självständig! Självständig? Som om självständig vore ett negativt adjektiv?
Definitionen för tankarna tillbaka till när man opererade bort livmodern på kvinnor som var hysteriska, så modernt känns det!
Att sedan vara tvungna att skriva att det handlar om kvinnor är ju så man blir mörkrädd. Nej, jag skulle inte må bättre av att kalla killar för bitch, men varför är bara självständiga kvinnor bitchar? Om man är man då? En självständig, agressiv man. Vad är han? Finns det något motsvarande ord? Är han en karlakarl? En härlig kille som står upp för sin sak? En sån som får ligga?
Kontentan: självständig är något som män förutsätts vara och kvinnor ska berömmas för att vi är. Eller missgynnas. Det är hårfint. Madonnan och horan.
Appropå hora, slampa definieras som lättfärdig kvinna. Det är också intressant. Killar kan inte vara slampor? Konstigt för jag har känt flera stycken.
Ni skulle ju kunna välja in typ 50cent eller Snoop i Akademien nästa gång någon av gubbarna trillar av pinnen?
Jaha. Men tack iallfall Svenska Akademien, ni har satt ord på exakt hur ojämställda vi är och jag har fått vatten på min kvarn.
Tack!
ps. Bara ett litet tips,
Den där Usama.
Medierna fullständigt svämmade över under gårdagen av nyheten att Usama Bin Laden, Alquaida-ledaren och den påstådda hjärnan bakom 9/11, skjutits av Amerikanska soldater i sin villa . Firandet är ganska morbidt om jag får säga min mening.
Samtidigt förstår jag, och främst handlar det nog om upprättelse, men kanske då inte främst för att just Usama blivit dödat och inte kan göra fler terroratacker, utan snarare Usama i egenskap av symbol för allt vi i västvärlden fruktar, de onda och okontrollerbara krafterna.
Sedan vill jag inte hyckla med att jag faktiskt anser att det är lite sjukt att man skjuter ner Usama med argumentet "för att han har dödat så många oskyldiga människor", på samma gång som USA och Obama hyllas som någonslags hjältar. Sist jag kollade har iallfall USA bombat ihjäl folk i en handfullstater, dessutom låter de sina egna unga medborgare dö som soldater. Eller bombar USA bara 'skyldiga'? Ocivila? Eller är det så enkelt att USA har ensamrätt på att döda?
Många människor som uttalat sig, och som jag talat med, verkar tro att det här innebär ett slut på allt vad terrorism och talibanförtryck heter. Jag är ledsen men det kommer inte hända!
Hur gärna jag än skulle vilja det så är det inte slut. Det är inte under några omständigheter Usama som ensam ligger bakom varenda terrorattack som Alquaida tagit på sig genom åren. Naturligtvis finns det andra män som är beredda att ta över, för mordet på Usama kom knappast som en blixt från klar himmel. Man kan dra en paralell, om än långsökt, till de kriminellagängen som härjat här i Göteborg ganska vilt de senaste åren. Hade det varit så enkelt att man kunde dränera en hel organisation på kraft genom att oskadligöra deras ledare, utåt sett, så hade vi inte haft några kriminellagäng.
Missförståmig rätt, Alquaida är tyvärr inte en man som leder ett antal galningar, det är en organistation med människor som är så hjärntvättade att oavsett om man har Usama att se upp till eller ej så kommer man fortsätta med sitt bullshitkrig.
Jag tror att följden av mordet på Usama kommer innebära att Alquaida inom snar framtid kommer att visa sin styrka, Usama kommer bli en maryr som folk kommer bli ännu mer rädda för muslimer. Faktiskt så föder islamofobin mer fundamentalister än den motverkar, för det extrema växer alltid fram ut ett intolerant klimat.
Men det här är komplext, kanske måste alla nationer förenas och acceptera varandra, alla religioner och alla kultuer för att inte skapa schismer som får människor att bli terrorister? Det tror jag, men jag vet inte. Kanske har jag helt fel, kanske ska världens splittras ännu mer för att finna en lösning?
Slutligen, varför jag inte tänker inte fira att någon dödats, oavsett vem, är så enkelt att jag tycker att det är hyckleri, om man som jag, är emot dödstraff, och jag kommer inte fira att vi ser slutet på terrorismen, för det gör vi inte. Däremot hoppas jag att det här kan vara ännu ett steg i riktningen som får arabvärlden att göra sig av med sina förtryckar regimer, hur det nu ska gå till i en värld som denna. Här vill jag bara poängtera att förtryckarregimer inte har någonting med Islam att göra, trots att många sätter likhetstecken dem emellan. Det visar sig ju gång på gång att varenda ledare har fått stöd av den KRISTNA västvärlden för att ta och behålla sin makt.
Tack och hej.
Samtidigt förstår jag, och främst handlar det nog om upprättelse, men kanske då inte främst för att just Usama blivit dödat och inte kan göra fler terroratacker, utan snarare Usama i egenskap av symbol för allt vi i västvärlden fruktar, de onda och okontrollerbara krafterna.
Sedan vill jag inte hyckla med att jag faktiskt anser att det är lite sjukt att man skjuter ner Usama med argumentet "för att han har dödat så många oskyldiga människor", på samma gång som USA och Obama hyllas som någonslags hjältar. Sist jag kollade har iallfall USA bombat ihjäl folk i en handfullstater, dessutom låter de sina egna unga medborgare dö som soldater. Eller bombar USA bara 'skyldiga'? Ocivila? Eller är det så enkelt att USA har ensamrätt på att döda?
Många människor som uttalat sig, och som jag talat med, verkar tro att det här innebär ett slut på allt vad terrorism och talibanförtryck heter. Jag är ledsen men det kommer inte hända!
Hur gärna jag än skulle vilja det så är det inte slut. Det är inte under några omständigheter Usama som ensam ligger bakom varenda terrorattack som Alquaida tagit på sig genom åren. Naturligtvis finns det andra män som är beredda att ta över, för mordet på Usama kom knappast som en blixt från klar himmel. Man kan dra en paralell, om än långsökt, till de kriminellagängen som härjat här i Göteborg ganska vilt de senaste åren. Hade det varit så enkelt att man kunde dränera en hel organisation på kraft genom att oskadligöra deras ledare, utåt sett, så hade vi inte haft några kriminellagäng.
Missförståmig rätt, Alquaida är tyvärr inte en man som leder ett antal galningar, det är en organistation med människor som är så hjärntvättade att oavsett om man har Usama att se upp till eller ej så kommer man fortsätta med sitt bullshitkrig.
Jag tror att följden av mordet på Usama kommer innebära att Alquaida inom snar framtid kommer att visa sin styrka, Usama kommer bli en maryr som folk kommer bli ännu mer rädda för muslimer. Faktiskt så föder islamofobin mer fundamentalister än den motverkar, för det extrema växer alltid fram ut ett intolerant klimat.
Men det här är komplext, kanske måste alla nationer förenas och acceptera varandra, alla religioner och alla kultuer för att inte skapa schismer som får människor att bli terrorister? Det tror jag, men jag vet inte. Kanske har jag helt fel, kanske ska världens splittras ännu mer för att finna en lösning?
Slutligen, varför jag inte tänker inte fira att någon dödats, oavsett vem, är så enkelt att jag tycker att det är hyckleri, om man som jag, är emot dödstraff, och jag kommer inte fira att vi ser slutet på terrorismen, för det gör vi inte. Däremot hoppas jag att det här kan vara ännu ett steg i riktningen som får arabvärlden att göra sig av med sina förtryckar regimer, hur det nu ska gå till i en värld som denna. Här vill jag bara poängtera att förtryckarregimer inte har någonting med Islam att göra, trots att många sätter likhetstecken dem emellan. Det visar sig ju gång på gång att varenda ledare har fått stöd av den KRISTNA västvärlden för att ta och behålla sin makt.
Tack och hej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
