Kontentan av debatt: bara bögar gillar glam, Maria Montazami är en medelmåtta och det är tydligen upprörande att Victoria och Daniel vinner pris på Qx-galan. Böggala menar kritikern som själv är homogay. Det är så underligt att gayvärlden sprider så mycket konstiga fördomar om sig själva. Att som en person sa, att homogays älskar starka kvinnor där han inräknade Montazami fick debattmotståndaren att hoppa högt och kalla Maria för medelmåtta. Sen malde han att qx är en tidning för bögar enkom och att det är så dåligt. Jag förstår inte problemet? Måste allt som har med HBT frågor att göra vara så jävla pk och passa alla? Det är ju löjeväckande att framställa alla homosexuella som en grupp med ett intresse. Intresset för bägarna är schlager och intresset för flatorna är feminism. Jag undrar också varför det, så fort det handlar om homogays måste handla om gayrättigheter. Kan man inte bara få, som de flesta andra i sverige, älska Montazami och gråta till kungabröllpet? Stereotyper är så jävla tråkigt, och det sjuka är att folk är väldigt bra på att göda fördomar om sig själva.

Dessa samtal.

Unicef ringde precis. Tjejen som ringde lät exakt som Mickan i Solsidan. Känns mycket representativt för en biståndsorganisation. Hon tackade mig fjorton gånger för mitt stöd som världsförälder. Jag ville bara säga att "det är lugnt, jag skänker inte för att känna mig duktig" men jag lät Unicef-Mickan hållas. Hon fortsätter med sin släpiga stockholmska: "Stödet behövs veeeeerkligen, det är så hemskt i världen. 4000 barn lever utan reeeeeent vatteeeeeeeen. Visst är det heeeeeeeeeeeemskt?!".
Ja, det är hemskt.
Ni behöver inte övertala mig. Jag har precis läst 7,5 poäng flyktingmisär även känd som migration och etniskmångfald, jag vet att världen är fucked up. Sen ville hon ha pengar.

Det är väll jätte bra att de ringer runt för att få extra stöd av sina givare, men varför måste de vara så jävla om sig och kring sig?
Jag ska inte bli för cynisk. Det är säkert jätte många månadsgivare som inte slås av tanken att skänka extra pengar om inte Unicef ringer och berättar hur hemsk världen är.
Det värsta är väll att det inte ens lär vara unicef som ringer utan folk på något callcenter. Men om hon som ringde var en saltisbrutta som extraknäcker med telemarketing så gjorde hon ju sitt jobb bättre än killen som ringde mig och sa sig ringa från Greepeace (läs 16 årig extrajobbare på något callcenter) och skulle berätta om deras arbete med trädplantering i Afrika. Han läste innantill tills jag fick avbryta honom efter tio minuter.

That cat.

Skulle nog aldrig kunna bli en bra mamma. Jag tröttnar fan på katten efter fem minuter av idotisktlekande med en garntuss och försöker multitaska genom att använda foten i leken. Det resulterar i att jag råkar sparka till henne och plötsligt inser jag varför hon fått en idé om att använda mitt smalben som klösbräda när jag sitter i soffan.
Tänk om man råkade sparka sitt barn.

Cosmopolitanläsaren lär sin kille om facebook.

Jag hatar tidningen Cosmopolitan. Mer könrollsbefästande och människoförnedrande skit får man leta efter, och lär nog sällan finna. Vi tar det från början.
Eftersom jag behövde en ny locktång nappade jag självklart på erbjudandet: 3 nr av cosmo och en locktång för 79 spänn. Det var en bra locktång, bör tilläggas. Och jo, det hade väll varit en bra sak om jag inte läste tidningen, utan förpassade den omedelbart till återvinningen bland gamla mjölkpaket och tomma kattströpåsar, men av någon outgrundlig anledning tvingar jag mig själv att läsa den. Det är plågsamt, om det inte mot förmodan finns någon i min närhet som jag kan dela skräpet med och som kan lyssna på mitt raljerande. Då kan det vara riktigt roande.

I numret jag fick igår skriver de att 20% av skiljsmässorna beror på facebook. Förutom att det är bullshit statistik (som den mesta statistik som publiceras idag) så var det som en helt ny värld att läsa om "problemen med facebook" ur realtionssynpunkt.
Tydligen så är det jätte svårt att ha en relation med en snubbe som har en facebooksida. Med andra ord, i dagens läge är man dömd till att tackla alla dessa problem då i princip alla har facebook (jag känner dock två som inte har det, de är ihop, det kanske är därför deras förhållande hållt i 6 år? Cosmo kanske vill göra en intervju?).

Tidningen listar följande ENORMA problem (förutom kontakt med exet, gud förbjude lika bra att hungerstrejka till han tar bort henne. Ja, jag är ironisk.):

"Ni tycker olika om nätetiketten"
Det ska tydligen vara ett problem hur privat man är på fejjan. Tjejen som statusuppdaterar om ett gräl med killen hamnar tydligen i problem. Mentalnote inför framtiden: skriv inte "kallade min pojkvän för jävla fitta och smashade ett glas mot hans köksvägg". Om inte han kan tänka sig att trycka LIKE.

"Han vill inte ändra sin relationsstatus"
Cosmopolitan vet hur detta kan sarja en kvinna, och funderar över om facebookstatus ändringen blivit lika rituell som de påstår att en förlovning är. Jag vete fan.
Älskar de som ändrar från singel till in a relationship till it's complicated och tillbaka igen typ tre gånger i veckan. De hade lika gärna kunnat skriva på sin status: Vi håller på och göra slut. Men då är det ju det där med nätetiketten.

Han addat tjejer du inte känner.
Tro fa-an det. Ska din kille inte få känna ngn som du inte känner? Går du igenom alla hans mail, sms, post, jackfickor och anteckningsböcker genom ritual varje kväll? Herregud!

Och nu, det bästa till sist:

Han skriver inget gulligt på din wall.
Och det är ju det allt kommer ner till, och det som jag bygger min "facebook-relationsstatus-hysteri" skepsis på.
Man ska tydligen, i ett förhållande, lägga in massa gullegullepluttigt med hjärtan och skit på sin partners wall så alla han se att man är ihop? Vad hände med de hederliga gamla smsen, for your eyes only?
En tjej i texten berättar att hennes polares kille alltid gör hjärtan på polarens wall, medans hennes sambo aldrig skrivit nåt gulligt till henne. Nehe. Men du kan ju fråga om du får hans lösenord så kan du själv gå in och customizea en massa puttinuttiga posts på wallen and the problem is solved.

Återigen, stackars snubbar som står ut med brudar som lever och lär efter cosmos relationsråd.
Och stackars den snubbe som blir ihop med mig för jag har verkligen ingen lust att länka till min kille på min facebook profil (högst hypotetiskt, min fb-status säger fortfarande att jag inte får ligga).
Och nej, inga kyssbilder i sängen heller. Mycket av mitt liv finns på facebook, men jag skulle inte vräka ut mitt förhållande. Så antagligen är jag mer som snubbarna cosmotjejerna ligger med än cosmotjejerna. Frågan är om cosmotjejerna ens finns?
Förresten är cosmopolitan en oerhört heteronormativ tidning.

Cha cha!

Tv4

Förresten, det där jag skrev om "gängmedlemmarna" efter att jag sett Svenskmaffia känndes ganska raljerande (okej, jag är sällan inte raljerande) när jag hörde på nyheterna att killen som utmålade sig själv som gängledare misstänks ha tagit sitt liv efter att programmet sändes. Han hade lämnat "gänglivet" bakom sig och ångrade sin medverkan så mycket att han, vilket hans fosterpappa påstår men han kompisar motsägersig, tog sitt liv på en fest med massa sprit och flödder. Tragiskt.
Han hade bett tv4 att inte sända programmet. Det gjorde dom ändå. Det är klart att man kan förstå teve 4, marknaden styr liksom. Men egentligen, vad hade det spelat för roll i programmet om de klippte bort pajasscenerna med de här unga killarna som satt och lekte banditer i morsans vardagsrum.
Inget enligt min mening. Men reklamkanalerna är ju jävulens sändebud, det får man räkna kallt med.
Mina tankar till killens familj.

tentans produktiva påverkan på alla områden utom sig själv.

Man blir oerhört produktiv när man ska skriva hemtenta. Hade nu produktiviteten gått ut över saker som att röja i den här gudfsförjätna smutshålan aka min lägenhet hade det kunnat vara helt acceptabelt. Men det blir så mycket annat gjort, eller inte gjort.
Bara att planen är att gå upp halv åtta och sätta igång, men vetskapen om att när jag gått upp ur sängen är det kaffe på, dator på och jag kommer tvingas läsa skiten jag skrev ihop igår innan det låste sig totalt i skallen fick mig att ligga och dra mig till klockan 10. Att ligga och dra sig är något av det bästa jag vet, men när man gör det för att slippa något annat ger det ångest.
Speciellt när katten, som förövrigt mer och mer börjar bli en människa, sitter nedanför sängen och stirrar på mig med sina kopiöst stora ögon. Hon ger mig liksom dålgit samvete.
Tillslut gick jag upp. Jag ringde en snubbe som jag fått numret av via en lägenhetsuthyrare på Gotland. Möjligen har vi ett boende. 1,5 km från ringmuren, men det kan vara värt det. Väldigt trevlig kille. Och jag lät otroligt charmig. Hoppas han söker på mig på facebook för då kommer han se en bild på mig i stövlar, blommigklänning i en koladugård. En sådan tjej skulle jag vilja hyra till.
Nu kan jag inte skjuta upp det längre. Nu ska begreppet mångkulturella samhället penetreras så till den milda grad att jag slutligen inte vet vad det betyder. Det var så det gick igår när jag försökte.
Sedan blir det mentroträff och vanligt träff.
Jag säger inget, så har jag inget sagt men det stavas fortfarande f-r-e-d-a-g-s-f-l-ö-r-t.
Ovar and out.

Keep it simplistic?

Hade livet inte varit enklare om han hade nöjt sig med att bo i nåt jävla hus i någon jävla håla med någon jävla kille och någon jävla terrier och jobba på någon jävla bensinmack eller bli typ florist eller nåt och kolla på efterlys och käka bearnesås och grillat läsa aftonblade och rösta blått för att det verkar sunkit att vara röd ? Att liksom stänga av lite. Förfäras lite lagom över kvällstidningsrubrikerna men ändå vara jävligt nöjd över tillvaron?
Är jag fördomsfull? Ja det är jag. Men ibland vill jag slippa att vara PK. Om man bodde i det där jävla huset med hundjäveln skulle man aldrig behöva vara PK. Ligga skulle man få göra också.

Ett alternativ skulle ju kunna var att sluta tänka. Men det verkar komplicerat.

Teve made me do it.

"Miljonär är ju så inflationerat. Idag är nästan alla miljonärer". Wake up and smell the funking coffe gubbjävel. Hemliga miljonärer är så provocerande. Underhållande, men irriterande. Även när dom kallar Majorna "arbetarförort". När ska folk egentligen vakna upp och inse att Majorna är en övremedelklass stadsdel? Och gubben som ska bo där beter sig som om han hamnat i ett betongghetto i Kalingrad. Jag hade dödat för den lägenheten. Nästan. Skit i majorna.

Ja, så var det ju polismannen på "112 på liv och död" som sa "Han är ju en missbrukare känd av polisen och det är klart att det är hemskt att det ska vara såhär men samtidigt kan man ju inte leva deras liv åt dom. Det är ju val de gör varje dag". Han hade stulit oxfilé.
Sen gråter jag över mannen som inte haft en vinterjacka på 30 år. Jag måste sluta titta på teve, det blir bara skit av det.