måndag 27 juni 2011

Week of survival.

Imorse lämnade jag av mamma och pappa på Säve flygplats. En hel vecka i Paris. De jävlarna.
Sedan åkte jag runt med min syrra för att hon skulle handla det sista inför Roskilde. Den jäveln.
Själv sitter jag har i värmen och luktar fotsvett. En vecka med katt och gris och ett helt hus med blommor som ska vattnas och dammar som ska kontrolleras, dessutom ett jobb att sköta.
Det blir lite week of survival för mig. Men det kan nog vara bra. Man är ju ändå 24.

Hur ska ni ha det?

Något som verkligen irriterar mig är när folk i allmänhet, gnällspikar i synnerhet, ska kritisera domstolsbeslut. Givetvis ska man säga ifrån då det begåtts fel, om man faktiskt har på fötterna. Men tendensen är att man gapar om besluten utan att ha någon som helst kunskap om vad påföljderna innebär och det gapas bara i medialtuppmärklsammade brottsfall.

För det första tror många människor, folk som ändå har en bild av att de vet och kan, att rättspsyk är som semester. Det är fel. Ekobrottslingar har semester. På rättspsyk är du inslåst och behandlas. På fängelse är du också inlåst, men du är inte dömd till vård och kan med andra ord sitta i tio år utan att ta emot vård. Dock kan du få straffet förkortat om du deltar i programverksamheten, dvs behandlingen.
Ändå blir folk som tokiga när någon otäck sexmördare som figurerat på 8 helsidor i Aftonbladet får rättspsykiatriskvård. Jaha, säger de, det vet man ju hur det är, ett par månader sen är han fri och kan gå ut och mörda våra barn. Det de inte har en aning om är att det dessutom finns två typer av rättspsykiatriskvård. Det finns tidsbestämd och det finns rättspsykiatriskvård med särskild utskrivningsprövning. För att bli utskriven vid den sistnämnda behandlingen krävs att ett team av läkare, psykologer och psykiatriker bedömmer att du är helt frisk. Är du inte det kommer du inte ut. Det finns de som sitter hela sitt liv.
Mannen som mördade Elin Krantz fick fängelse. Då gapade folk om rättspsykiatriskvård. När mannen som begått serievåldtäkter i Örebro dömdes till rättspsyk gapade folk om fängelse.
Hur ska ni ha det?
Eller har kvällstidningarna fuckat upp erat system så fullständigt att ni helst skulle vilja leva i en Camilla Läckberg roman? Iallafall på semsetern.

lördag 25 juni 2011

Midsommar.

Gårdagens midsommardans levererade inte. Förinspelad musik. Förinspelad sång. Ingen karusell som går till kvällen, inget så göra vi när vi tvättar våra kläder. Istället vals. Total förvirring utbröt runt stången. Ungarna tröttnade. Ringen blev ojämn. Någon gammal farbror försökte nitiskt att dansa rätt tilll valsen om jungfrun som går i dansen. Mitt i allt danskaos skriker tanten med midsommarkrans och musikansvar KÖP LOTTER. Glöm inte att köpa lotter!
Hade jag varit en hejare på ringdanser och hur de ska dansas hade jag själv ställt mig i mitten och instruerat. Tanten med musikansvar stod inte ens i mitten.
Vilken besvikelse.
Idag mår jag som jag inte förtjänar. Känns som att jag har hällt i mig 2 flaskor rött och tokdansat till 05:30. I själva verket drack jag två glas vin, lekte lekar, promenerade och somnade innan midnatt.
Men då var trots allt midsommar avklarat. Nu: jobbet.

fredag 24 juni 2011

Christer Sjögrens osäkerhet.

Hittade en Aftonbladet på bussen på väg till havet och dagens regniga midsommarfirande. Jag bläddrade förfärad genom både prognosen timmer för timme och markabra mordfynd tills jag kom till nöjessidorna. Där fastnade jag. Där talade Christer Sjögren ut: "Jag fick aldrig de snygga tjejerna" löd rubriken. Min första tanke var om han får det nu för tiden? Vem vill ligga med Christer Sjögren och hans taskiga hårimplantat? Visst har han lättklädda småbarnsmorsor som svassar runt i något som ska likna en dans under hans såkallade shownummer, men att de skulle göra det för att han är så oemotstånglig är svårt att tro.
Christer berättade öppenhjärtigt att han faktiskt en gång i tiden var osäker på sig själv och hade finnar. I tonåren. Vem fan var inte ett ufo i tonåren? Vem fick de snygga killarna/tjejerna egentligen?
Vad jag menar är att det är ungefär lika relevant att Christer Sjögren varit en osäker 14-åring som att GP gör en halvsida med bild av att en 4 åring halkat vid plaskdammen.
Men att tala ut kanske är det nya svarta? Just sayin.
Året 2011 var året då Patrick Sjöberg berättar om att han utsatts för sexuellaövergrepp. Anton Hysén kommer som första allsvenskafotbollspelare ut som homosexuell. Christer Sjögren erkänner att har en gång varit osäker och ful.



TREVLIG MIDSOMMAR!

torsdag 23 juni 2011

Jimmie Åkesson sviker.

Jimmie Åkessons SD har ju länge påstått att de är der enda politiskapartiet som vågar tala om invandringen och peka på dess påstådda negativa konsekvenser för samhället. Sympatisörerna är stola över att någon "vågar föra invandringen på agendan" som det heter. Undertexten lyder att de som inte talar om invandring inte vågar pga galna fundamentalister och AFA, att man skulle ha en annan åsikt än Jimmie Åkessons SD verkar vara osannorlikt för dessa hobbynazister.
Jag läser dock i Göteborgs Posten att Åkesson, nyligen i ett anförande i riksdagen skulle tala om paritets ställningstagande i ett antal frågor, sådär som partiledarna gör på Rosenbad. Han nämnde varken invandringen, massinvandringen, anhöriginvandringen, det kopiösa bidragsfuskandet, ensamkommande barn som myglar sig in och åtnjuter FNs barnkonvention eller pensionärsjakten som just kvinnor i burka och med barnvagn ägnar sig åt.
Varförinte det?, frågade Gp reportern (Varför hade väll istället varit en fråga ställd i en utopi, då folk med en människosyn från 1940 inte fick sitta i riksdagen). Jo, svarade Åkesson, för dagen INTE klädd i folkdräkt, hör och häpna, det tar fokus från partiets andra frågor. Man blir kallad rasist. M.a.o det blir svettigt för herr Åkesson.
Jaha. Men var det inte så att SD gick till val på orden "Vi vågar prata om invandringen".
Inte för att jag egentligen bryr mig, inte för att jag ligger sömnlös, inte för att jag är förvånad MEN är inte det där att svika sina väljare?

Midsommardans är för barn?

Funderar på midsommar dans och att det är ganska kul med små grodorna. Förutom alla ungar som saktar ner. Ofokuserade med kransar som hela tiden halkar ner över ögonen. De snubblar, ramlar, får gräsfläckar och tar pytte små steg. Att helt stänga de ute vore väll orimligt, med tanker på alla Mama-läsande klassmorsor i det här landet, att styra upp skiten kanske kunde vara mer relevant? Jag tänker, placera en unge mellan två vuxna med starka nypor och så lyfter man lagom när karusellen som ska gå till kvällen virvlar på ackompanjderad av en överenergisk lekledare som försöker peppa i regnjacka och vissna prästkragar samt en dragspelsfarbror i skinnväst. Eller så inser man att dansen är till för att små barn ska få skita ner sina vita strumpbyxor och blommiga volangkjolar.

onsdag 22 juni 2011

Dejtinglögnen

Kan man skriva såhär på en dejting sida: Skriv inte till mig om du är ful. Eller töntig. Eller citerar Oscar Wilde. Eller citerar någon överhuvudtaget. Jag är lite rund i hörnen. Gillar inte träning helt enkelt. Har fruktansvärt dålig självdiciplin. Städar när det gror igen. Diskar när det luktar. Har ett rikgit osund förhållande till min katt. Och till min iphone. Kommer antagligen aldrig ta det här på allvar. Kommer antagligen aldrig träffa dig. Jag söker bara lite bekräftelse.
Nej.
Just därför ljuger jag.

tisdag 14 juni 2011

Bitchexpedit.


Vad är det egentligen med folk som jobbar som expediter?
Det finns de som är super trevliga och genuint intresserade av att ge service, några få, men de faller tyvärr i skuggan av alla bitchexpediter som tonar upp sig bakom kedjornas kassadiskar eller i något trångt utrymme där de räknar plagg som ska provas.
Idag råkade jag ut för en av de absolut värsta. Det var på H&M i Nordstan som den trendigt uppklädda och allmänt överlägsna tjejen i 20-års åldern hade fått jobb. När intet ont anande jag skulle betala tittade hon inte ens på mig. Hon hälsade inte. Verkade mest beklämd över att hon var tvungen att rikta fokus på att jobba och inte på att snacka skit. Jag verkade mest vara ett störningsmoment i hennes privata samvaro på jobbet när hin sur och snäsig tog betalt och suckade när jag lämnade fram mitt H&M kort. Allt gick i fastforward trots att jag var den enda kunden vid kassan och påsen slängde hon till mig. Efter det vände hon sig mot sina kollegor och fortsatte sitt tjatter. De tycker säkert att hon är en skön tjej, för det var hon, bara inte mot kunderna. Med andra ord ännu en person som inte vet varför hon jobbar som expedit eller vad jobbet innebär.
Fy fan, tänkte jag, och spatserade mot dörren. Jag hade nästan glömt den lilla fittan när larmet började tjuta. Där stod jag, och hela Nordstan tittade på "snattaren". En något trevligare, men lika uppklädd H&M-fashionista kom fram och kontrollerade. Även ett otränat öga som jag kunde se den stora, vita larmpluppen som hängde kvar i koftan. Men jag fick visa kvitto, som om det vore troligt att jag betalar för ett plagg och snor det andra, lägger det i min H&M-påse och kilar ut.
Hur som helst så var tjejen i kassan för stroppig för att komma ihåg att man tar bort larmet från kläderna INNAN kunderna lämnar butiken.
Idiot.

Sen gick min telefon sönder. Jag har redan abstinens.
The bitch is back.