Catwisperer

Hur firar man Valborg på bästa sätt? Iklädd rosa flanellpyamas framför Fucking Åmål samtidigt som man jobbar på kattviskar talangerna. Använder Ceasar Milans trick på katterna och det verkar ta mej tusan fungera.

Oh what a week

Det har varit en ganska underlig vecka, kan jag konstatera. En underlig vecka ut många avseenden. Förutom att jag har kattfight dagligen här hemma så har jag haft en väldigt rolig vecka. Pimplat vin på Bliss, druckit bärs på taket, dansat mig svettig på kårpuben, lyssnar på Veronica Maggios nya skiva och upptäckt att det finns en hel värld av katter på internet. Kanske kan veckans höjdpunkter också vara

• att jag blivit medlem på ett kattforum. Jag jobbar på kattintresset, trots att jag lovat mig själv att aldrig bli en sådan där djurmänniska som alltid vet bäst. Sådana där som säger, utan att blinka, att man gör fel innan de ens vet vad man gör. Alla som hållit på med hästar, hundar eller har katt vet nog vilken typ jag beskriver. Om inte, så är Mia och Klara karaktären Görel ett praktexempel.


• har klippt av mitt hår och ser ut som Jonathan Lejonhjärta fast ful.


• jag har börjat vattna blommorna. Har en växt som levt i två veckor. Funderar på att köpa fler, Plantagen är bra har jag hört. Ni vet, först kommer katterna, sen kommer växterna, sen kommer kattkoftan, kattörhängerna, rökningen inomhus och BAM där har vi förtidspensionen.


• jag fick ett "loppkärl" av mina föräldrar. No further comments.


• idag på jobbet rev jag av min klänning på mitten. Min långklänning. Mitt i Slottskogen. Den gick av vid midjan. Fick knyta ihop den och se ut som en idiot resten av dagen.


• tänker fira valborgsmässoafton med att damsuga upp all jävla kattpäls och sedan plana ut framför Arn på DVD. Så firar jag in våren. Fylla är för mesar.

Intresse: katt.

Jag känner mig som ett skilsmässobarn. Försiktigt tassar jag mellan köket och det andra rummet. Under köksbordet trycker mamman, helt rädd för farsan Toulouse som patriarkiskt brett ut sig på ryamattan i sovrummet/vardagsrummet. Och när de träffas är det skrik, fräs och utfall. Dessutom är det tragiskt att ett av mina största fritidsintresse blivit katter. Jag kan helt ärligt säga att jag säkert spenderar 20 timmar i veckan med att göra kattsaker.

Katt.

Rör mig i en dimma. Bakisdimma. Med katthår upp till anklarna känns det som. Katten som ska bo här ett tag kom idag. Det råder ett lågintensivt krig i min lägenhet. Kanske är det värsta av allt att den nya kissen är dubbelt så stor och väger säkert tre gånger så mycket som Astrid, och ändå är det Astrid som morrar värst. Där kanske vi har en likhet, hon och jag.
Så idag har jag lärt mig
1) små katter kan låta som hundar
2) jag klarar inte all-nighters utan att vara fullständigt förstörd dagen efter.

Då kickar vi igång påsken.

Nu har jag tagit mig till första anhalten på min påskresa till landet. Är nu hemma hos mamma och pappa. Detta har hänt: katten har fräst åt grisen som svarade med att nysa henne i ansiktet. Pappa försökte lägga kummin i ädelostpajen, mamma hann stoppa honom i sista sekunden. Den laktosfriagrädden reagerar inte som vanlig grädde, enligt min mamma och ja, påsken kan vara hotad.
Just nu håller jag mig ifrån köket, trots att jag är så hungrig att jag nästan svimmar, eftersom att gå och börja rota i kylen när det pågår högtidsförberedelser i mitt föräldrahem är förenat med livsfara.
Fortsätter att blogga, och tvätta istället samnt vänta på världens segaste syster som skyndar långsamt längs Dalslands skogsvägar.

Är du vad du äter?

Sluta aldrig, aldrig, aldrig äta godis innan påsk. Det är den sämsta tidpunkten på året. Jag slutade i Tisdags, började igår när jag fick en påskpresent full med godis. Lite snabbt kalkylerande fick mig att besluta att min nya nyttiga livsstil börjar efter påsk. Kedjerökning och ölhävning i kvällssolen. Godis till kvällsmat, godis till frukost. Om man är vad man äter kommer någon hitta ett litet chokladägg på min huvudkudde medans jag i min nuvarande existensform är som bortblåst.

Påskresan.

Har vaknat, klivit upp, och välkomnat skärtorsdagen in i mitt liv. När jag var liten kunde man lita på att jag sprang runt i kvarteret och delade ut hemgjorde påskkort i utbyte mot godis varje år den här dagen, idag terroriserar jag inte grannarna längre. Inte på det sättet iallafall.
Imorgon åker jag dock till Vrigstad med min familj, min katt och minigrisen. Det kommer vara ett sällan skådat sällskap som ger sig ut på vägarna i den gröna golfen. 2 kattallergiker, 2 normala, en katt och en gris i en bil som inte ens är kombi. Pappa kom dessutom på den otroliga idén att Astrid (katten) ska "ligga i bakrutan" eftersom transportburen är i storlek terrier.
Det är bara det att hon inte kommer ligga i bakrutan. Jag har redan börjat packa ner plåster och bandage för att lägga om alla rivsår jag kommer ha när vi kommer fram.
Förhoppningen är naturligtvis att klara resan utan varken astmaanfall eller kattklor i låren, men man vet aldrig. Det kan gå lite hur som när familjen ger sig ut på vägarna. En gång i tiden hade vi med oss våra undulater på tältsemester, riktigt så långt går vi inte idag.

Glad påsk easterbitches!

Moralfilosofer my ass!

Två moralfilosofer har skrivit en debatt artikel på Dn.se. I debattartikeln tar de upp rätten till fri abort, en potatis som med jämna mellanrum blir rykande het. Jag kan inte sluta förbryllas över att det är så viktigt för endel människor att till varje pris tvinga kvinnor att föda oönskade barn. För när blir ett barn egentligen ett barn? Och vad är ett värdigt liv? För om man värderar fostrets liv högre än moderns liv skulle det i förläningen innebära att man vid en förlossning där komplikationer tillstöter, främst ska fokusera på att barnet överlever och rädda moderns liv sekundärt. För barnet har störra möjlighet att föra världen framåt? Där har ni lite jävla moralfilosofi.

Att börja debattera abort genom att kritisera "kvinnans rätt till sin kropp" är bara ett maskerat kvinnoförtryck. Sedan kan kan säga vad man vill om fosters värde, men att inskränka på rätten till fri abort inskränker på kvinnans frihet.

Våldtäkts argumenter är också populärt. Man ska beviljas abort om man blir våldtagen. Och hur bevisar man det? Idag är det knappt möjligt att få en våldtäktsman dömd i rätten, hur i helvete ska man kunna bevisa att man bvåde blivit våldtagen och gravid? Risken skulle ju också vara att våldtäktsanmälningarna ökar eftersom man då kan få en chans till abort. Och ja, så depserat kan man vara som gravid 15 åring.

Men det är naturligtvis både enkelt och kittlande att som medelålders man, universitetsforskare och moralfilosof börja gräva runt i huruvida det ska vara en kostnadsfråga för den enskilde att ha möjlighet till abort eller att, som de gör i artikeln, jämföra framtidagenerationer i miljödebatten med framtida ännu ej födda barn.
Tyvärr glömmer man bort den sociala aspekten. För om aborten ska begränsas måste också samhället anpassas för att kunna hjälpa föräldrar som inte är redo att få barn, mer stöd till ensamstående, starkare lagstiftning kring faderskapet och faderns ansvar, socialt och praktiskt stöd till unga mammor (och pappor) och framförallt en beredskap med jourhem, familjehem och kanske även återinföra barnhemmen för att kunna ta hand om de barn som inte kan tas om hans om av sina egna föräldrar. För är det verkligen bättre att ha en lagstiftning kring abort som är så restriktiv att föräldrar istället tvingas lämna sina barn? Så som det ser ut i många delar av världen.

Men hur kan en sådan artikel kan påverka människor som genomgått en abort? Naturligtvis kan man inte alltid ta hänsyn till alla, men jag tycker att författarna till den artikeln och många andra som är mot abort bagateliserar ingreppet. De som jag pratat med som gjort abort pratar alla om det med skam i rösten. Det är unga kvinnor som gjorde ett val de tänker på år senare. Det är inte ett lätt val. Det är inte ett val man väljer att göra istället för att använda preventivmedel. Det är ett val man tvingas till på ett eller annat sätt. Antingen för sitt eget liv eller sitt barnsliv. Abort låter själviskt i många människors öron, men vänder man på det är det för många raka motsatsen.

Jag skriver antagligen som en kratta, för jag är upprörd. Det som gör mig upprörd är att medelåldersmän som aldrig har varit, eller kommer vara en gravid kvinna i en utsatt situation tar sig friheten att moralisera i ord som "fostrets intresse".
Jag blir äcklad av hela grejen. Moralfilosofer my ass!

Katthår.

Det är en sak som är lite underlig med mig. När jag vet att jag ska gå upp okristiligt tidigt (kl 06.00 imorgon) så har jag hundra gånger svårare att komma i säng på kvällen än om jag inte behövde gå upp tidigt. Det är som omvändpsykologi. Det är helt omöjligt att komma i säng. Men nog ska jag försöka. I min säng full av katthår. Men jag myser på det.

fruitheaven.

2 lådor gröna vindruvor, 2 mango, 1 låda ruccola, 1 salladshuvud, 1 aubergin, 0,5 kg bananer fick jag punga ut 57 spänn för. Hjällbo borde byta namn till freakin' fruitheaven. Lite som när jag kom till Primark och var säker på att jag dött och hamnat i shoppinghimlen, lite så känner jag när jag botaniserar bland frukterna och grönsakerna. Hjällbos frukaffärern, Primark i London, same - same but different.

1ooo meter fjäril.

Trots att det var fint väder, trots att jag glömt gymkortet, trots att jag glömt nyckeln till hänglåset, trots att jag var sur och trött tog jag mig till gymmer i eftermiddags. Och fy fan vad jag simmade. Jag simmade för kung och fosterland. Jag simmade så jag fick halsbränna. Nog simmade jag konstigt, för det liksom plaskade konstant runt mig konstant. För ett otränat öga hade det kunnat vara fjärilsim, men det kan jag inte. Dessutom fick jag vatten i näsan och munnen, kanske därav halsbrännan. Simteknik är inget jag någonsin fått in, men framåt kommer jag och snabbt går det också. Egentligen borde man alltid simma när man är förbannad på solskenet. Det är lite upproriskt att vara inne i en träningsanläggning när det är 18 grader varmt och vårsol. Är man dessutom irriterad simmar man hundra gånger med målmedvetet. Hata vattnet, älska kaklet var det väll någon som sa? Kände mig som en äkta idrottskvinna, bortsett från min otränade kropp och min taskiga teknik. Sedan körde jag lite vattengympaövningar, som den tant jag är, medans jag tittade ut mot Säveån.

Genom de stora fönstrerna i simhallen såg jag a-laget på andra sidan, vid sitt vindskydd som kommunen i all välmening spikat upp så de ska ha någonstans att sitta när det regnar. Jag kan inte låta bli att tycka att de ser ut att ha det kanska härligt där på andra sidan. De är alltid så många, och glada. Men det får man väll inte tycka. Det är nog inte tillräckligt politist korrekt att säga att de verkar vara ett skönt gäng. Antar att a-lag inte är okej heller. Bara bekymmersryka och en suck, alkoholiserade människor heter det och de är det synd om.

Vårhelvete.

Okej, det är vår, men man behöver inte gå bananas för en sådan trivalitet. Mina grannar är tokiga. Det spelas balkanblås på högsta volym, en hel familj har rullat ut filtar och kör grillpicknick all in utanför mitt fönster så jag får hosta av oset som bolmar in genom mina vädringsöppna fönster. Barnen skriker konstant och de få boende som sköter om dina uteplatser oljar, slipar och målar .Hela området har plötsligt väckts till liv. Visst är det skönt att slippa snö och mörker, men jag tycker ibland att hela den här vårhypen är lite overkill. Helt plöstligt måste man ut och röra på dig, helt plötsligt finns det inte fog för att ligga framför teven inrullad i en Polarvide från IKEA. Nu ska man plöstligt ha ett liv. Jag hinner inte riktigt med och blir sur istället. Sur för att behöva vara ensam. Och är man sur vill ingen vara med en. Ett jävligt jobbigt moment 22. En annan kul siffra är att jag varit singel i två år nu. Har heller aldrig varit tjockare. Härligt.

Missunna mig.

Jag kan bli så fruktansvärt provocerad av människor som är sådär äckligt lyckliga. Det är faktiskt tragiskt att jag kan bli så irriterad på just lyckliga människor. Inte lyckliga i största allmänhet, men ÄCKLIGT lyckliga. Folk som landat ett drömjobb precis efter att de fått en snygg och fräsch lägenhet i stan, hittat vad de tror är sitt livskärlek och dessutom alltid blir bjudna på socialatillställningar där de gör succé. Jag blir inte provocerad bara av att allt det här envisas hända alla utom mig, utan snarare att de älskar det så till den milda grad att de gärna berättar/bloggar/facebookar/vad fan som helst om det. Ja okej. Jag fattar att DU ÄR LYCKLIG. Jag skulle väll kalla mig lycklig eftersom jag är frisk och har tak över huvudet, men i de här människornas mått mätt är jag fan depressiv. Det är där skon klämmer. Egentligen rör det väll sig om ren och skär avundsjuka. För missunnsam skulle jag inte kalla mig, men avundsjuk. Klart som fan att jag hellre glänst på en härlig fest med kärleken i mitt liv vid min sida än suttit hemma med katten i mitt liv och bloggat en ledig fredag. Fast jag tror inte att äckligt lycklig skulle gå särskildt bra ihop med min personlighet. Jag jobbar inte så.

Videokasettband.

Jag har precis insett att jag blivit något äldre. Dels när jag bläddrade igenom bikiniuppslagen i en damtining och istället för att tänka det målgruppen ska tänka "Åh den som hade den bikinikroppen" tänker jag "Så smal, det är ju inte ens nära attraktivtm, det är ju inte sunt. Lite ska det väll vara att ta i?". Egentligen är det väll inte bara jag utan hela min generation som blir äldre. Självklart. När vi hade samtalsövning skulle en av oss spela en liten pojke hos skolkuratorn, och när skolkuratorn frågade vad han gillade att göra hemma svarade han "Titta på video". Alla skrattade eftersom 'ingen tittar på VIDEO längre'. Jag förstod inte. Att jag inte förstod det komiska indikerar att jag har blivit sådär tantig, ni vet sådär så att man vägrar kalla snabel A för 'att' och envisas med att kalla allt man tittar på, oavsett om det är dvd eller bluray eller streamat eller fan och hans moster för 'video'. Men det är ganska skönt att slippa vara den där tjejen som sitter och suktar efter kroppen hos undernärda 15 åringar. Att jag börjar gråta av notiser i tidningen eller blir så känslosam att jag gråter och skrattar om vart annat när jag träffar en kär gammal vän kan väll däremot diskuteras. Dessutom är jag noga med att varje dag innan jag går hemifrån tala om för katten hur länge jag ska vara borta och att hon ska ha det så bra. Sen ropar jag 'Hejdå gumman' och klampar iväg.

Tillbaka.

Nu är jag tillbaka. Efter förra veckan fullspäckad med extrarepetitioner med teaterbarnen har denna veckan varit full av föreställningar. Och vad bra det har gått. Halvknäppta kläder, bortappade trynen och bortglömd scenografi till trots. Jag har känt mig riktigt jävla stolt, att allt arbete jag lägger ner på barnteatern har gett utdelning. Dessutom har jag fått blommor och godis i massor av barn och föräldrar. Jag tycker jag är värd att sträcka lite extra på ryggen. Nu väntar sluttampen på fjärdeterminen. Imorgon ska jag få se mig själv som samtalsledare på video i 20 minuter. Det är inte utan att man är lite skeptiskt till hur man gör sig, dels på film och dels som samtalsledare.

vårkult.

Tycker det här med våren börjar gå lite över styr. Som om livet börjar bara för att det är lite soligt. Mitt bostadsområde har varit helt dött hela vintern. Som en spökstad. Nästan obehagligt till och från. Men igår och idag finns det ingen hejd på folk. De solar, gräver i rabatterna, renoverar lägenheten, har picknick, grillar, barnen leker, barnen skriker, hundarna får springa utan koppel, u name it! Det känns som en kult. Men igår gick jag ut med katten i koppel (har man ingen hund tar man vad man har) och nu ska en annan på promenad i slottis. I've just joind the cult.

Kidsfällan.

Kollar på Lyxfällan och undrar i mitt stilla sinne inte främst hur man kan ta en kredit på Ullared på 10.ooo helt spontant utan snarare hur man hunnit klämma ut 4 ungar när man är 28 år och sedan hunnit gå isär med pappan och gifta om sig för ett år sedan.

Amatören.

Idag har jag släpat hem två fåtöljer från en container. Gröna 50-tals fotäljer i förjävligt skick. Först blev jag överlycklig. Sedan tyckte jag de var lite slitna. Mycket slitna. Efter det insåg jag att jag verkligen inte har någon plats för dem i min etta. Men när jag köper min sekelskiftes villa nära stan, men ändå avskild så man kan ha massa husdjur, kan det komma väl till pass i något härligt rum med fönster som man kan sitta i och gammaldags trägolv. Så slutligen kom jag på den eminenta idén att klä om fotöljerna.

Möt Hanna, amatörtapetserare.

Antagligen kommer det aldrig hända. Om det händer kommer jag köra någon freebasning med ett impulsköpt tyg som jag kommer hata efter en vecka. Jag tänker trälimsfläckar, häftklammer på häftklammer och skrynklor på fel ställen. Fort men fel är historien om min kreativitet. Läsa en bok om hur man klär om en fåtölj hade gjort det hela lättare. Men jag jobbar inte så. Möt Hanna. Amatör.

Leif GW på mynten!

De nya sedlarna presenterades under gårdagen. Egentligen kunde jag inte bry mig mindre. Jag visste inte ens att vi skulle byta. Dock måste jag kommentera de fantastika debatterna detta fött. Emst för att jag alltid måste lägga mig i allting. Okej. Lets do this. Vad är det med människor och att debattera onödiga saker men skita i politiken? Vad är det med att gå man ur huse för någon jävla björnunge eller sälkut eller fucking koalabjörn, men inte fan bryr sig samma människor om att små femåringar tillverkat deras lattemachiatofärgade ryamattor. Det är som om en stor del av befolkningen har en spärr som hindrar dem från att bry sig om viktiga saker, utan bara reagera på skitgrejer. Enligt min obeservation har reaktionerna varit främst två: 1. "Det är för kulturella personer som tilltänkts, vem fan är Birgit Nilsson? Bergman vem? Inget för verklighetensfolk" 2. "För popluärkulturellt" Främsta förespråkaren här är inte helt förvånande Herman Lindquist. Är det sådana vi är? Tillhör ett av två läger: galet pretentiösa eller förnekar allt som inte står i Aftonbladets nöjesdel. Kanske vore det bästa bara att sätta Martin Timell på tjugan, Hasse Aro på hundringen, Peter Settman på 500ingen och Solsidan logotypen på tusenlappen? Så behöver ingen känna sig utanför eftersom de inte vet vem Birgit Nilsson är eller tycker att Berman är för svår. Då elimineras genast problemet med avsaknad av allmänbildning och den uteblivna insikten om att vissa saker bör man ta reda på om man inte vet. Å andra sidan, du är en webbadress från kunskapsbrunnen. Det är inte vedertagligt att i dagens läge ha "jag vet inte vem Sveriges största operasångerska all times high är" som argument. Googla. Men då kommer ju Lindquist åsikter helt att förtryckas mitt i tillfredställandet av "verklighetens folk". Men frågna är hur Herman han själv kan distansera sig så totalt från populärkulturen? Sist jag tittade är han sveriges mest folkliga historiker med både tv4 program och pocketböcker på sitt cv. Jag tänker inte vidare diskutera just detta. Den gyllende medelvägen är dock vägen att vandra. Eller? Förslagsvis kan man eventuellt tänka sig att man klär ut Hasse Aro till Gustav Vasa. Vasa, mannen som aldrig går ur tiden, eller sporten. Timell skulle kunna bli drottning Kristina, lite crossdressing, det är folkligt kul. Folk kan ju inte sluta skratta när en man tar på sig läppstift. En hammare i ena handen och en kalmarunionen karta i andra. Vinnande koncept. Bergman får eventuellt vara Bellman. Eller var Bellman inte jämnställd nog? Folk blir ju även flyförbannade för att Taube skulle få vara på någon jävla sedel och han "glorifierar prostitution". Flickan i Havanna. Igen. Tänker även att man slänger in tre kronor symbolen i Solsidan loggon så får man både lite historia och hockey i valutan. Astrid Lindgren får dra på sig en gammal pippikostym på bilden, för viktigast är ändå Astrid Linggren. Såklart. Där kan vi relatera. En viktig kvinna för folk har jag märkt. Får man inte sin dagliga dos Lindgren blir det revolution. Hon är lika viktig som nubben på midsommar för svenskarna. Astrid can eat my pants! Tillfredställer man nu, genom min kreativa lista, alla gnällspikar som inte har något viktigare att engagera sig i än vilken jävla gubbfan eller kärringjävel som ska sitta på sedeln som man bränner för ett paketcigg och en kvällstidning på fika rasten? Antagligen inte. Personligen tycker jag att årets bigbrotherdeltagare borde pryda sedlarna. Leif GW borde vara på alla mynten. Men det är kanske bara jag?

Hildegard.

Ibland när jag står och diskar, eller varje gång jag diskar blir 'ibland' eftersom jag diskar först när det luktar mögel i hela lägenheten och lukten kan härledas till diskhon (det samma gäller soporna), tänker jag på Hildegard. Min gamla hemkunskapslärare. Jag tror hon hette Hildegard iallfall. Eller så har jag döpt henne efter hemkunskapsläraren som var med i en säsong av Robinson. Nu heter hon Hildegard iallfall. Hildegard följde nog läroplanen väl när hon lärde oss att diska. Man skulle diska glasen först för det var viktigast att de såg rena ut. Sedan var den en ordning man skulle följa. Tror även det var vissa disk och torktekniker som lärdes ut på den gudsförgätna högstadieskolan där jag spenderade det värsta året i mitt liv. Det där disklektionen flyger allt som ofta genom mitt huvud när jag står och gnuggar porslinet med stålull för att få bort förra veckans kafferester (för att inte tala om smoothieglasen). Och nu vill jag ställa Hildegard ansvarig för att jag hatar att diska. För jag hatade Hildegard. Jag hatade hemkunskapen. Jag hatade skolan. Jag hatade nog Hildegard mest för att hon tyckte att glasen skulle vara blänkande rena. Så rena att man fick stå och putsa fucking sönder dom. Sedan den dagen har jag alltid hatat att diska. Nu ska jag bara komma på vem som fått mig att hata att tvätta. Det grundläggande attributuinsfelet har aldrig varit mer till min fördel än nu.

En förbjuden mening.

Det finns en mening som jag ofta tänker på och fnissar för mig själv. En mening som jag väldigt sällan vågar yttra men som jag egentligen hade velat haft som permanent statusrad på facebook. Jag läste den i Djungeltrummans lilla papperstidning en gång för ett par år sedan (ges djungetrumman fortfarande ut som papperstidning? Är jag så gammal så jag fortfarande tror att den ges ut eller är jag för gammal för att ha klubbkoll? Kombo. I guess.) och vad jag minns var det en föreslagen raggningsreplik. Eftersom jag sitter uppe mitt i natten, och man tycks bli något djärvare mitt i natten, med eller utan öl, vill jag nu skriva meningen som så ofta snurrar i mitt huvud. Den har varit som ett mantra de senaste åren. Till och från såklart. Men den dyker upp med jämna mellanrum. Så för er som någon gång sett mig flina för mig själv på vagnen eller skratta till på ett övergångställe kommer nu svaret på gåtan : vad har jag skrattat åt?

HUKA DIG JAG SKA KUKA DIG.

Kan vara den roligaste meningen i hela världen. Jag slår fast att så är fallet.

Pussyleak.

"I jumped on the trampolin and I leaked." Skönt ändå att fittförminskning finns. Plastikkirurgiprogram är alltid lika roande. Nästan som Efterlyst. Underbara Onsdag, tänker jag förkyld framför teven. Först får man sin veckoliga Hasse Aro dos, sen får man se Gurkan i Bigbrother flippa ur för att han inte får kebab och sedan plastikkirurgerna i Tv11. Sedan tänker man "Vart är världen på väg" och sen somnar man gott på hostmedecinen.

Min överman.

Jag har mött min överman. Iallfall när det gäller om att tycka synd om sig själv. Det är just nu OTROLIGT synd om min katt Astrid. Det är så synd om henne att hon ställer sig med tassarna mot sängkanten och imiterar Antonio Banderas karaktär i Shrek när han gör sitt "jag-är-världens-gulligaste-katt-trick". Anledningen till att det är så synd om Astrid är för att hon inte får den maten som hon tycker hon ska få. Här varierar nämligen den fattiga studenten mellan billig mat från ÖB och dyr man från djuraffären brevid ÖB. Ibland blandat i samma skål. Nu äts här inte längre ÖB mat. Här äts visst mest röktkalkon och bacon. Vissa katter är överklasskatter, förpassade i ett liv i ett av Svergie topp 3 fattigaste bostadsområden. Tur att hon inte vet det, då skulle hon fan aldrig sluta spänna ögonen i mig och gny.

The thing about Hasse Aro.

Kan man annat än älska inbrottstjuvarna som började inbrottet med en Delicatoboll och en kaffe i fikarummet? Men Hasse Aro tar det mycket allvarligt.

Sex, ormar och insekter säljer som smör i SMHIS 14 dagar av SOL prognos.

STOR UNDERSÖKNING

SÅ HAR UNGA

KVINNOR

SEX

''Vi tar för oss på ett helt annat sätt"

Dagens löpsedel på GT. Vad ska jag skriva? Till vilken målgrupp är detta riktat? Jag skulle verkligen vilja veta det. Antingen tänker man att vi "unga kvinnor som tar för oss i sängen på ett helt nytt sätt" gärna vill läsa hur härligt frisläppta och knullglada GT vill berätta för oss att vi är. Men att tjejer vågar ta för sig i sängen, vilket vi enligt GT inte gjort tidigare, blir en löpsedel visar ju bara hur jämställt vårt samhälle är. Inte vidare jämställt när det kommer till att ligga. För det skulle ju knappast stå "Så har unga män sex -vi tar för oss!". Aldrig. Så att detta på något sätt skulle vara riktat till oss brudar eller skulle fungera som någon slags feministiskt girlpower symbol är uteslutet. Kan det vara ritkat till unga killar då? Att snubbarna ska veta att FUCK vad vi brudar tar för oss? Det verkar underligt, eftersom vi antagligen ligger med unga killar (eller unga tjejer, men de är ju också inräknade i undersökningen, därav min heteronormativa infallsvinkel) behöver inte de veta hur vi tar för oss. De vet ju redan vilka vilddjur vi är. Det är mycket möjligt riktat till alla svettiga, kaffedrickande, snusande, regain inkletade, nagelbitande, snarkande, hårtarbetande medelålders och äldremän som läser GT. För inte allt för många av de männen får möjligheten att idka älskog med ett 21årigt bombnedlag (för så ser vi ut enligt GTs bilder). Är undersökningen ett fantasifoster som ska bli till erotiskafilmer (sånna där 'kvinnan har det bra' som det heter) på näthinnan på gubbarna? ELLER är det riktat till alla gamla stofiler som tycker att dagens tjejer är SLAMPOR. Det är vi. Helt klart. Vi är slampor. Vad annat kan man vara i denna översexualiserad värld?

Det måste ju finnas en målgrupp? Ett syfte? Vad är det som säljer lösnummer? Om vi tar för oss i sängen, eller på köksbordet, eller i tvättstugan eller på krogtoaletten så låt oss göra det ifred. Det har väll inget nyhetsvärde? Men å andra sidan, om "GETINGPLÅGAN" "HUGGORMSTERRORN" eller "FÄSTINGINVATIONEN" kan återkomma gång på gång varenda jävla år när folk börjat planera inför sommarsemestern så gissar jag att även detta säljer. För sex säljer ju har jag hört. Sex, ormar och insekter säljer som smör i SMHIS 14 dagar av SOL prognos.

Ge mig en jävla fjäril. Bara en enda.

Det är något med Daniel Lemma. Hans sång kan få mig att börja lipa i vilken situation som helst. Idag spelade jag "Loving hands" för teaterbarnen när Askungen och Prins Blod skulle dansa kärleksvals. När Daniel Lemmas underbara röst sjönger "Have you ever been in love when springtime arrives in the city" vill jag bara sluta vara självständig, stryka cynism ur mitt liv och aldrig mer ge utrymme för folk att kalla mig kräsen och bara slänga mig om halsen på första bästa främling. Sedan slänga ner honom, eller va fan, det går bra med en tjej också jag är inte knusslig när jag hör Daniel Lemma, på en filt i Slottskogen. Tvinga honom att skåla i Rosé och hångla. Fy fa-an vad jag vill bli kär. I need some fucking butterflys. De som däremot behöver en butterfykniv i magen är 1. Tjejerna i Glamourana. Kolla på den jävla trailern. Är det så man ska vilja vara eller? Totalt jävla dum i huvudet, men snygg? 2. Tv 3 som har en härlig, glad tjejröst som hör till en tjej som ler stort när hon pratar för att det ska låta trevligt, som berättar att IKVÄLL berättar en SJUTTONÅRIG tjej hur hon blev VÅLDTAGEN av POLISCHEFEN. Läs det högt för dig själv, le, låt som en försäljare och betona versalerna riktigt klämkäckt. Det är Efterlyst i ett nötskall Stay tuned för mer bitchyness.

Silvias jävla fot.

Silvia vrickade foten. Det är nyhetsvärde det. Men att 28.ooo människor omkommit i Japan det har vi redan glömt bort. Förutom lite tragiska bilder på arbetarna vid kärnkraftreaktorerna på Fukoshima, de är det syyyyynd om. Missförstå mig rätt, klart som fan att det är hemskt att människor dör, oavsett. Men jobbar man vid ett kärnkraftverk måste man kalkylerat med att man faktiskt riskerar sitt liv varje dag. Eller förresten, KÄRNKRAFT ÄR SÄKERT. Jag glömde pappa Reinfelds förtroende ingivande mantra. Det är fullt krig i Libyen, människor dör i Elfenbenskusten, Haiti är fortfarande sargat... men Silvia har stukat foten. Oj,oj,oj. Klart Silvias fot är viktigt, hon gör ju så mycket för världens barn. Hade inte hon åkt runt och smilat upp sig på olika barnhem, där handikappade barn hamnar för att ingen vill eller kan ta hand om dom, hade det inte funnits några barn. Då hade alla svultit ihjäl. Jag kan faktiskt förstå, i stunder som denna, de människor som skanderar bort med kungahuset.

Destination Beauty

Som om det inte är läskigt nog att lägga sig under kniven i Sverige för att bli snygg på någon fancy klinik med golvväxter och mjuka morgonrockar. En klinik där läkaren, han med torra men mjuka doktorshänder som ritar på en, ler snällt och säger att det kommer bli bra. Åk gärna till Thailand och gör det! På kliniken som ser ut som ett sämre hotell och läkaren pratar knagglig engelska. Allt ordnat av "Destination Beauty". Herregud, folk är fan inte normala. Åka till Thailand för att operara bröstvårtorna?! DET är fa-an sjukt. Det fick mig att minnas när jag skulle opera mitt öra på Mölndals sjukhus och läkaren kryssade med spritpennan på mig vilket öra det var som skulle operareras, så de inte skulle ta fel. Det känns säkert när kirurgerna inte kan höger och vänster.

Gynekologen.

Jag skulle söka på "Gynekologen i Askim", min nya favoritserie (passa på att se den innan den försvinner från Svt Play) på facebook. Då kommer det upp en person som har "gynekologen" som smeknamn mellan förnamn och efternamn bladn träffarna.

Jag undar i mitt stinna sinne: varför? En hypotes kan vara att han faktiskt är privatpraktiserande gynekolog och vill göra lite reklam för sig på facebook, men bilden stämde inte överrens med en läkare. Kanske är jag fördomsfull som drar den slutsatsen pga ett profilfoto på en solbränd ryggtavla och två maffiga biceps, fulla med ilsket svarta tribaler och annat smått och gott från tatueringsstudion på hörnet. Möjligen inser jag att man kan vara både vältränad och tatuerad som läkare (ändå envisas jag med att få de tunnhåriga och lönnfeta), men att ha en profilbild som ser ut som reklam för ett kriminelltgäng känns inte läkaretiskt. Om jag väljer att utesluta att det är en legitimerad gynekolog som valt att kalla sig förnamn gynekologen efternamn på facebook återstår ännu en besynnerlighet att avhandla: om han nu inte är läkare, vad är då syftet med namnet? Att kalla sig gynekologen kanske kan, för de som aldrig varit med om en gynekologiskundersökning, verka lite spexigt och med syftet att beskriva sig själv som någon som tror att han är kung på att slicka fitta. Kan det vara så denne tatuerade herre har tänkt? Om så är fallet måste jag göra honom besviken genom att berätta att man får inte ligga mer för att man man kallar sig gynekologen. Man får inte ligga alls. Gynekologen kan nog vara den minst sexuellaupplevelse jag haft.

Det kan ju vara så att förnamn gynekologen efternamn är en hobby gynekolog, lite som öltaxin man ringde när man var 17 och skulle på festival. Öltaxi är en man som kommer med bilen till en bestämd plats och langar svarta sopsäckar med smuggelbärs mot ett par hundringar.

Kanske har den här hobbygynekologen en liten mottagning i sin husbil och kör runt och gör ultaljud och känner kvinnor på livmodern? Och han tar endast emot tidsbokningar via facebook. Kontantbetalning, jämna pengar. Eller så är han bara en skojare som fått smeknamnet gynekologen på en fest någongång och tyckte det var ganska festligt. Nu ska jag titta på andra festliga människor som åker till Thailand och förminskar vårtgårdarna.

Aprilskämtet

Har hållit mig från facebook och bloggen eftersom jag försökte upprätthålla mitt Aprilskämt fram tills ikväll. Jag försökte nämnligen lura i folk att jag skulle gå in i Bigbrother huset ikväll. Jag tror inte att någon trodde mig. På ett underligt sätt känns det som att mitt liv hade känts mer meningsfullt i Bigbrother huset. Tragiskt men sant. Men vi ska väll inte sticka under stol med att jag är en ganska patetisk person. Usch. Känns som om deltagarna i Bigbrother är mina vänner. Ungefär som under perioden när jag kollade på Sex and the city varje dag. Man glömmer liksom att allt är på låtas och tror att man hänger med sina polaren. Herregud. Idag är jag tvärförkyld, vilken alltid gör mig extra bitter (vilket förklarar endel). Har legat hela dagen och snorat framför teven, i sängen med katten brevid mig. Söndagstävlingen är i gång på fejjan. Alla har så mycket liv. Så mycket vänner. Eller så ljuger dom. Själv har jag jobbat, jobbat, ätit för mycket socker och kollat på teve. Vilken höjdar helg!