Min överman.

Jag har mött min överman. Iallfall när det gäller om att tycka synd om sig själv. Det är just nu OTROLIGT synd om min katt Astrid. Det är så synd om henne att hon ställer sig med tassarna mot sängkanten och imiterar Antonio Banderas karaktär i Shrek när han gör sitt "jag-är-världens-gulligaste-katt-trick". Anledningen till att det är så synd om Astrid är för att hon inte får den maten som hon tycker hon ska få. Här varierar nämligen den fattiga studenten mellan billig mat från ÖB och dyr man från djuraffären brevid ÖB. Ibland blandat i samma skål. Nu äts här inte längre ÖB mat. Här äts visst mest röktkalkon och bacon. Vissa katter är överklasskatter, förpassade i ett liv i ett av Svergie topp 3 fattigaste bostadsområden. Tur att hon inte vet det, då skulle hon fan aldrig sluta spänna ögonen i mig och gny.