Rätten att få supa till 05?

Nu har det röstat igenom att krogarna i sveriges andra största stad kommer att bli tvugna att stänga klockan 03 på fredagar, men att man på lördagarna trots allt ges möjlighet att supa ända fram till klockan 05. Klubbkidsen och avenystekarna är upprörda. Alla skyller på sossarna, och liberalistiska uttalande sprider sig som en löpeld över socialamedier. "Ska politiker bestämma hur länge man ska få festa?". Ja. För generellt så kan vi ju inte dricka i det här landet. Folk diskuterar mer än gärna vad ekonomisktbistånd kostar samhället, vad fotbollshuliganism kostar, vad vi får betala för de flyktingar som söker skydd i lilla landet lagom. Är det då inte befogat att tala om vad en lördagskväll på Avenyn kostar i polisinsatser, sjukvård och vad supandet i det långa loppet kostar samhället ur ett folkhälsoperspektiv?

Jag ska inte sticka under stol med att jag aldrig har varit en tjej som svänger mina lurviga på avenykrogarna. Däremot har jag jobbat på en snabbmatsresturang på göteborgs sk. paradgata. Aldrig i mitt liv har jag sett så mycket fylla, slagsmål och misär. Jag har sett folk som sparkat på någon som ligger, jag har hittat folk som varit medvetslösa av fylla, jag har sett pikébussarna stå uppradade redan vid klockan 23 i väntan på vad som komma skall. Någon som är kritisk mot de förkortade tillstånden hade absolut kunnat ifrågasätta mitt resonemang med argumentet att man inte super mer för att man måste gå hem klockan tre. Jag tror dock att det är många tvivelaktiva beslut som tas när klockan börjat bli morgon. Folk i allmänhet tenderar att supa mer ju senare klockan blir. Och vet ni vad, om det här politiskabeslutet faktiskt kan minska antalet misshandelsfall och allmänt stök, är det inte en bra lösning? Ett tips är att gå ut tidigare på kvällen. Då är det inget mer att orda om. Om man tror att inget kommer att förändras, varför inte bara börja kvällen tidigare? Det kanske är för att jag faktiskt fyllt 25 som jag blir tvunen att ifrågasätta syftet med att vara ute och slira till klockan 05? Av egen erfarenhet kan jag skriva att det sällan händer något man är stolt över när klockan är halv fem och man började dricka klockan nio.

Knulla två lokala slynor

När man streamar teveserier poppar det ofta upp ganska tveksam reklam. Främst riktad till folk som vill ta lån med skyhöga räntor, bli av med magfettet på fem timmar eller spela internetpoker. Det riktas även en hel del reklam till män med diskutabla sexuellapreferenser. När jag ser den här reklamen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Inte nog med att  jag upplever den som extremt aggressiv i sin framtoning, den känns dessutom otroligt lågbudget. Å andra sidan kanske det är just lågbudget som män som vill knulla två lokala kåta slynor om dagen vill ha? Vad vet jag. Jag har inte hört någon man i min omgivning tala om att knulla lokala kåta slynor eller ens slynor. Det kanske är så att eftersom de flesta män jag kommer i kontakt med ofta har en kvinnosyn som skiljer sig från de män som trycker på knappen "Låt oss knulla!". Jag är dock medveten om att det handlar om mina fördomar. Kanske ska jag här förtydliga att jag ger blanka fan i vad folk gör innanför stängda dörrar, men i en internetannons....kom igen!

Det känns nästan för enkelspårigt att applicera ett genusperspektiv på den här annonsen. Jag får en känsla av att JO hade haft ett och annat att säga till om.
Min nyfikenhet tar ändå överhanden och den feministiska analysen får ta ett steg åt sidan. Jag blir mer intresserad av att veta vem som trycker på knappen och vem som faktiskt kommer knulla två lokala slynor ikväll. Tänk er någon snubbe som egentligen skulle kolla senaste avsnittet av typ Two and a half men (för det känns som det är sånt som de kanske tittar på, återigen fördomar) men får syn på annonsen. "Wow, knulla två lokala slynor. Ikväll!" och så trycker han på "Låt oss knulla!". Vad händer sedan? Jag vet inte för jag har inte tryckt på knappen. Är det frivilliga lokala slynor som älskar att ligga och gör det gratis eller är det någon typ av eskortförmedling? Är alla så snygga som tjejen på bilden eller är det lite som de ryska äktenskapsförmedlingarna. Ni vet där alla tjejer på annonserna ser ut som att de skulle kunna gå en Victoria Secret visning.

Egentligen har jag ingentans att komma med det här resonemanget.

Igår fick jag onda ögat av en kvinna på spårvagnen. Det kändes underligt eftersom jag brukar vara den som utdelar "om-blickar-kunde-döda"-ögonkasten. Både i kollektivtrafiken, på föreläsningar och på krogen. Tanten satt mitt emot mig och läste ett kompendium om SMS och telefoner. Vad det hade för nytta satt jag och funderade på när hon avfyrade en blick som jag på en sekunde bedömde som fylld av irritation. Kanske hade jag förtjänat det. Dragit det över mig själv för att jag valde att ha en skadligt hög ljudvolym i hörlurarna under min resa. Men Tupac gör sig inte rättvisa om inte den klatchiga 90-tals basen gör lite ont i öronen. Jag ansåg inte att jag gjort något fel, trots att jag själv hatar när folk lyssnar på så hög musik att alla andra tvingas lyssna p

Ibland måste man sparka livet på pungen.

Den här veckan har verkligen inte börjat på ett anjenämnt sätt. Jag skulle mycket väl kunna lägga mig ner och dra en gammal illaluktande filt över mig. Det enda problemet är att jag inte förmår mig att göra det. Mitt i allt kan jag inte låta bli att skratta. Vad jag skrattar åt är osäkert. Kanske att allt kan gå från så jävla bra till nedåtspiral. Inte nog med att egentligen ingenting gått min väg och att jag är pank, det ´har varit en fruktansvärt lång och tråkig start på veckan. Jag har Rumble-spelat mig igenom sammanlagt fem timmars uppsatsseminarier i vetskapen om att det inte är över efter examinationen. Jag har en helvetes massa saker som hänger över mig, men inte den minsta tillstymelse till motivation. Kanske är det för att jag faktiskt kan skita i det jag måste göra. Naturligtvis med konsekvensen att jag kommer att få göra allting senare, men efter 3 års universitetsstudier utan ett enda underkänt kan jag kosta på mig att misslyckas på en tenta. Jag tänker, för på socionomprogrammet tänker vi, där varken tycker eller känner man, att det är något man nästan måste avklara, ett Underkänt. Ett litet jävla U. Jag har inte haft ett icke godkänt resultat sedan matten i åttan.
Kanske måste jag välja. Att vara hemma och sjäkvömka eller sparka livet på pungen.

Vi gick från inga preventiv till fan jävla skit.

Jag har oerhöt svårt att bara låta saker och ting vara, och vara som de är.
När jag har en sårskopa måste jag pilla bort den bara för att se om det läkt under.
Om jag har en finne måste jag bara gå runt och fingra på den hel dagen.
Ingenting kan jag bara låta bero.
En sårskorpa eller finne skapar inte så stora konsekvenser som min oförmåga att låta relationer till andra människor bara vara vad de är.
Jag är lite av en expert på att analysera allt så till den minsta grad.
Alltid kommer jag fram till slutsatsen att allting går åt helvete.
Det resulterar självklart i att det med största sannorlikhet går åt helvete också.
Så varför är jag så oförmögen att hantera mitt eget beteende när jag är så väl medveten om det och har varit det så länge?
För att ingenting kan vara bra.
Inte egentligen.
Jag är lite som en relationell anorektiker.
Och jag är extremt cynisk.
Bitter.
Jag som i övrigt har en så god tro på människor har egentligen ingen tilltro alls i relationer.
Relationer som skulle kunna bli nära och kärleksfulla, men som oftast utmynnar i totaltkaos och jag har ännu en gång bevisat att det aldrig bara kan vara.
Jag vet inte hur mycket bra jag har sumpat genom att betee mig som en paranoid.
Egentligen vill jag bara låta sårskorpan ramla av av sig själv.
Men det är lättare sagt än gjort.