pretty damn unfaboulus

Igår fick jag onda ögat av en kvinna på spårvagnen. Det kändes underligt eftersom jag brukar vara den som utdelar "om-blickar-kunde-döda"-ögonkasten. Både i kollektivtrafiken, på föreläsningar och på krogen. Tanten satt mitt emot mig och läste ett kompendium om SMS och telefoner. Vad det hade för nytta satt jag och funderade på när hon avfyrade en blick som jag på en sekunde bedömde som fylld av irritation. Kanske hade jag förtjänat det. Dragit det över mig själv för att jag valde att ha en skadligt hög ljudvolym i hörlurarna under min resa. Men Tupac gör sig inte rättvisa om inte den klatchiga 90-tals basen gör lite ont i öronen. Jag ansåg inte att jag gjort något fel, trots att jag själv hatar när folk lyssnar på så hög musik att alla andra tvingas lyssna p