Påskresan.

Har vaknat, klivit upp, och välkomnat skärtorsdagen in i mitt liv. När jag var liten kunde man lita på att jag sprang runt i kvarteret och delade ut hemgjorde påskkort i utbyte mot godis varje år den här dagen, idag terroriserar jag inte grannarna längre. Inte på det sättet iallafall.
Imorgon åker jag dock till Vrigstad med min familj, min katt och minigrisen. Det kommer vara ett sällan skådat sällskap som ger sig ut på vägarna i den gröna golfen. 2 kattallergiker, 2 normala, en katt och en gris i en bil som inte ens är kombi. Pappa kom dessutom på den otroliga idén att Astrid (katten) ska "ligga i bakrutan" eftersom transportburen är i storlek terrier.
Det är bara det att hon inte kommer ligga i bakrutan. Jag har redan börjat packa ner plåster och bandage för att lägga om alla rivsår jag kommer ha när vi kommer fram.
Förhoppningen är naturligtvis att klara resan utan varken astmaanfall eller kattklor i låren, men man vet aldrig. Det kan gå lite hur som när familjen ger sig ut på vägarna. En gång i tiden hade vi med oss våra undulater på tältsemester, riktigt så långt går vi inte idag.

Glad påsk easterbitches!