Bitchexpedit.

Vad är det egentligen med folk som jobbar som expediter?
Det finns de som är super trevliga och genuint intresserade av att ge service, några få, men de faller tyvärr i skuggan av alla bitchexpediter som tonar upp sig bakom kedjornas kassadiskar eller i något trångt utrymme där de räknar plagg som ska provas.
Idag råkade jag ut för en av de absolut värsta. Det var på H&M i Nordstan som den trendigt uppklädda och allmänt överlägsna tjejen i 20-års åldern hade fått jobb. När intet ont anande jag skulle betala tittade hon inte ens på mig. Hon hälsade inte. Verkade mest beklämd över att hon var tvungen att rikta fokus på att jobba och inte på att snacka skit. Jag verkade mest vara ett störningsmoment i hennes privata samvaro på jobbet när hin sur och snäsig tog betalt och suckade när jag lämnade fram mitt H&M kort. Allt gick i fastforward trots att jag var den enda kunden vid kassan och påsen slängde hon till mig. Efter det vände hon sig mot sina kollegor och fortsatte sitt tjatter. De tycker säkert att hon är en skön tjej, för det var hon, bara inte mot kunderna. Med andra ord ännu en person som inte vet varför hon jobbar som expedit eller vad jobbet innebär.
Fy fan, tänkte jag, och spatserade mot dörren. Jag hade nästan glömt den lilla fittan när larmet började tjuta. Där stod jag, och hela Nordstan tittade på "snattaren". En något trevligare, men lika uppklädd H&M-fashionista kom fram och kontrollerade. Även ett otränat öga som jag kunde se den stora, vita larmpluppen som hängde kvar i koftan. Men jag fick visa kvitto, som om det vore troligt att jag betalar för ett plagg och snor det andra, lägger det i min H&M-påse och kilar ut.
Hur som helst så var tjejen i kassan för stroppig för att komma ihåg att man tar bort larmet från kläderna INNAN kunderna lämnar butiken.
Idiot.

Sen gick min telefon sönder. Jag har redan abstinens.