Unicef ringde precis. Tjejen som ringde lät exakt som Mickan i Solsidan. Känns mycket representativt för en biståndsorganisation. Hon tackade mig fjorton gånger för mitt stöd som världsförälder. Jag ville bara säga att "det är lugnt, jag skänker inte för att känna mig duktig" men jag lät Unicef-Mickan hållas. Hon fortsätter med sin släpiga stockholmska: "Stödet behövs veeeeerkligen, det är så hemskt i världen. 4000 barn lever utan reeeeeent vatteeeeeeeen. Visst är det heeeeeeeeeeeemskt?!".
Ja, det är hemskt.
Ni behöver inte övertala mig. Jag har precis läst 7,5 poäng flyktingmisär även känd som migration och etniskmångfald, jag vet att världen är fucked up. Sen ville hon ha pengar.
Det är väll jätte bra att de ringer runt för att få extra stöd av sina givare, men varför måste de vara så jävla om sig och kring sig?
Jag ska inte bli för cynisk. Det är säkert jätte många månadsgivare som inte slås av tanken att skänka extra pengar om inte Unicef ringer och berättar hur hemsk världen är.
Det värsta är väll att det inte ens lär vara unicef som ringer utan folk på något callcenter. Men om hon som ringde var en saltisbrutta som extraknäcker med telemarketing så gjorde hon ju sitt jobb bättre än killen som ringde mig och sa sig ringa från Greepeace (läs 16 årig extrajobbare på något callcenter) och skulle berätta om deras arbete med trädplantering i Afrika. Han läste innantill tills jag fick avbryta honom efter tio minuter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar