Nu garvar du va?

De senaste dagarna har det verkligen strulat till sig. Sådana där små vardagsproblem som gör att man vill vända ansiktet mot himlen och dramatiskt sucka "Nu garvar du va?" fastän man inte tror på Gud.
Som sagt så ritchades mig långa sommarklänning av på mitten när den fastnade i ett rullstolshjul i helgen, det var tydligen inte tillräckligt, för igår när jag kom hem från skolan och en stund på stan insåg jag att mina byxor var helt upptrasade i rumpan. Inte ett litet fint snitt utan trådig och brett. Jag vet inte hur länge jag gått runt så eller om det ens hände igår, jag är inte en sån som inspekterar mina kläder på morgonen. Jag är inte en Kelloggs Special-K kvinna, jag är en zombie.
Och imorse vaknade jag, som en zombie, med en varm katt vid min sida och snöflingor som attackerade träden utanför mitt fönster. Snö? I maj. Men eftersom vi slapp April-vädret får vi väll betala tillbaka av vårt vackra vårväder. Det kan också bero på att jag i Söndags sa till min kollega att jag inte fattar varför det bara är fint väder nu för tiden. Eller för att jag köpte en sommarklänning igår och som jag hoppades kunna ha på mig på Lördag.
Vems fel det var är egentligen oväsentligt, för som vi alla vet, efter vargavintern som varit, tål inte bussarna snö oavsett varför det snöar. En flinga på framrutan och maxhastigheten sänks plötsligt till 30km/h. <
Så trots att jag försovit mig lite, men ändå hunnit springa till bussen som skulle ta mig till skolan i tid, fick jag stå i snön och vänta. Busskuren var överfull med folk och ingen buss kom det. Tillslut kom det en buss som bara går till vagnen, det hoppade jag på för man vet aldrig med bussen till stan. Ibland dyker den inte upp. Dessvärre fungerade inte dörrarna på bussen och chauffören kunde inte köra. Medans vi sitter i bussen och väntar kommer två bussar till stan och stannar bakom, och sedan åker, utan att man hinner byta buss.
Då blev jag irriterad, om inte förr. Tillslut ber jag att bli avsläppt, alla passagerare följer efter. DÅ går dörrarna igen. Vi klättrar suckande ombord och får åka till vagnen. På vagnen är det smäckat. Som alltid.
Då uppstår alltid ett fenomen jag inte förstår mig på. Ett av alla konstiga kollektivtrafiks beteende. Det står folk överallt. Det är nästan fullt fram till dörrarna, folk står i gången. Och det kommer på fler folk, och alltid är det vissa som ska tränga sig in och gå igenom gången för att hitta en plats antagligen. Är det inte underförstått att folk inte hade stått upp om det fanns sittplatser? Nej, idag är det internationella bendagen och då ska alla stå upp i kollektivtrafiken. Även föraren.
Tillslut kom jag fram till skolan. Osannorlikt nog i tid. Klockan var 8:14 när jag klev in genom dörrarna, 8:15 började den fantastiska juridiska konsultationen.
Godnatt babes!