Tragiskt och inte magiskt.

Idag är mitt liv som hämtat ur en tragikomisk romantiskkomedi, fast utan romantiken. Ni vet precis innan huvudpersonen träffar mannen som gör allt bra och får henne att bli normal. Fast indirekta makeovers klarar jag mig helst utan. Först satt jag och jäklige in mitt eget huvud på bilder i osunt (kolla förra inlägget), sedan skar jag mig så jävla djupt i tummen att jag funderade på akuten. Det sluta ju aldrig blöda. Härligt när sånt händer tio minuter innan man måste gå för att hinna bussen till jobbet. Så jag hann varken sminka mig eller fixa håret då all tid gick åt till att stoppa blodflödet med eldorado papper (jag är inte bara singel, jag är pank också). När jag tillslut stod på hållplatsen med typ åtta plåster på tummen, varav ett gult med mumintrollet, Lilla My och snorkfröken på är bussen SJÄLVKLART SEN. De tio minuterna räckte för att ja skulle missa bussen jag skulle byta till i stan. Som vanligt! Nu sitter jag slutligen på bussen till jobbet, ska börja om 5 minuter men har knappt lämnat stan än. Och det är ingen ide att skicka mail till västtrafik, för dr svarar ändå inte på mail. Lite som familjebostäder. Igår var kungsbackapendeln inställd pga ''personalbrist''. Kanske sjukhusen ska börja med också, och förskolorna? Nu är jag både arg och har ont i tummen. Har puder på jackan också efter ett förslk att fixa till mina värsta skavanker under bussresan.Fan.