Slickar bättre än Lassie.

"(...) skön Latino kille (...) söker lite kul brevkontakt.
(Är dömd till livstid för mord och rån)"

Som en liten parentes bara.
Vilket kap. Verkligen.
Min välrdsuppfattning är i omvälvning. Jag har alltid varit av den uppfattningen att om man är tillsammans med någon som åker in så kan man acceptera det och stanna kvar, men det kommer bli jobbigt. Tydligen finns det människor som går åt andra håller och söker trubbel.
Om man vill det kan man göra det på en dejtingsajt som förmedlar intagna på anstalter runt om i landet till alla som vill.

Och nog borde jag inte döma, jag som vill jobba inom kriminalvården och jag som anser att människor inte är sina brott. Men någonstans blir paradoxen lite väl obehaglig. Exempelvis sen kille som beskriver sig som "social och snäll" men sitter 10 år för mord. Eller han som säger sig vara en snäll och lugn kille med glimten i ögat om som sitter på 13 år för mord och grovt vapenbrott. Kanske är det kåkfarar stereotyperna som gör mig lite för illa till mods för att applådera över de intagnas möjlighet att få brevvänner. Bilderna är ju inte direkt på några små gullepojkar. Det är tatueringar, boaormar och anabolamuskler. Desstom väljer en av många att i sin presentation skryta om sina färdigheter under täcket:
"ni kan ge er fan på att han slickar bättre än Lassie" skriver han. Jag förstår inte.
Sedan är det många gånger ganska tydligt var kärleksrelationerna man hoppas på ska leda till. En man ger ett bra exempel genom att förklara följande: "Jag är en grovtkriminell person som söker en kvinna som kan ändra mig.". Kalla mig försomsfull, men jag tror att kvinnors fascination för badboys, strulputtar, mördare och kåkfarare är just att man vill ändra på dom. För vilken känsla att vara kvinnan som ändrade på HONOM. Då vet man att man är särskild och fan vad skönt det känns. Fan vilken bekräftelse. Om ni någon gång hört någon som ni har eller haft en relation med säga något i stil med "Utan dig hade jag inte klarat detta" eller "om inte du kommit in i mitt liv hade det varit så" då förstår ni varför kvinnors dras till kriminella. Och att interna söker kärlek på det sättet är väll inte svårare att förstå än att det blir rätt segt att sitta inlåst med idel snubbar år ut och år in. Kanske vill vissa ha någon att ligga med. Men jag tror att de flesta vill ha det som alla vi andra, någon som bryr sig, någon att tänka på och någon som väntar på att man ska komma ut eller komma hem.
Så, trots att jag blev chockad är jag nog ändå rätt positivt. För va fan, kan en tjej leva med att hennes snubbe skjutit någon och att hon inte kommer få träffa honom i firhet på 5-6 år så varöfr inte?
Man kanske skulle skaffa sig en brevvän innanför murarna bara för den goda sakens skulle eller kanske bara för att ha något att skriva i sina memoarer?
Eller kanske inte.