Micke Persbrant talat med sin monotoma och pressade stämma. Målet är pengar till återuppbyggnad av Hatiti. Syftet är fint. Viljan är god. Målet är utomordentligt. Underbart bra. MEN är Micke Persbrant mannen för jobbet?
Får den gamla barhopparen och mannen som gav krogslagsmål en löpsedel verkligen den person som får oss att vilja skänka? Tänker vi: fan, Micke vill hjälpa barnen på Hatiti, då måste jag skänka pengar. Eller ska man tänka att: Om Micke gör det, ska jag också. Eller jag vet inte. Lagom folklig, lagom mycket övre medelklass, lagom mycket myndig för att föregå med gott exempel. Var det då de tänkte kanske?
Jag har skänkt pengar till Unicefs arbete på Haiti och jag är världsförälder, men Micke Persbrant gör varken till eller från.
Det blir alltid lika löjligt och påklistrat när kändisar ska göra välgörenhet, för oftast slutar det sådär dumt som när Carola gav ett foto på sig själv med autografen på till en liten hungrig 5årig pojke i afrika och förväntade att han skulle jubla som en svensk schlagerfjolla skulle gjort. Med andra ord konstgjort, obekvämt och skrämmande nära PR-turné.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar