Stressomania.

På endel bloggar får man del av bloggarens fantastiska veckoschema. Det innehåller glitter och flärd å det grövsta. Kanske kan jag ge en liten sneakpeak till mitt faboulösa levende.
Ta idag som exempel; plugga socialomsorg (astråkigt för er som inte vet det. Äldreomsorg. Skittråkigt. Mörkt. Dystert. Man vill aldrig bli vårdad av hemtjänsten, inte innan man läst och verkligen inte efter.
Detta är tätt följt av två barnteatergrupper där min stress växt sig till ett stort mangroverträd eftersom jag insett hur snart de ska visa upp.
Sen är liksom hela veckan i princip skola hela dagen, jobb hela kvällen. Varför gör jag så här mot mig själv?
Jag längtar till på Lördag, det blir min första helt lediga dag på 12 dagar. Fast då måste jag plugga allt jag inte hunnit plugga i veckan. Nämde jag att jag är en person som tar på mig för mycket? Nämnde jag att jag har svårt att säga nej? Nämnde jag attt jag är överambitiös? Nämnde jag att jag på allvar på en anställningsintervju, utan att ljuga, kan påstå att det sämsta med mig är att jag är så jävla överpresterande (eller iallfall försöker vara det) att jag ibland inte hinner med att äta middag på en vecka?

Fuck. Jag behöver någon som kan säga till mig att ta det lite lugnt. Det här funkar inte. OMG.