Filmkärlek

Helt fantastisk film. Vilken jävla kick ass skådespelare James Franco är. Scenen när han skär av sig armen var ganska läskig. Jag blundade och höll för öronen. Hela salongen (ja, de tio som gick på bio en tisdag innan löning) drog efter andan så fort han fumlade efter kniven. Varje gång. Alla hade väll hört det jag hört: "Folk svimmar och spyr i salongen". Personligen hade jag väll tyckt det var värre om folk började kräkas i popcornbyttorna än själva filmsekvensen. Men är det något jag inte tål så är det när folk bryter ben eller sliter av senor. Blodet är inga problem (man har väll jobbar på dagit? Blod och avföring rör mig inte i ryggen efter 2 år inom barnomsorger.

Bortsett från att jag flämtade, kved, skrattade nervöst, rullade ihop hela min 17o centimener långa uppenbarelse i den lilla biofotöljer med tummarna i öronen och fingrarna framför öronen så var filmen en av de bästa filmer jag sett i mitt liv.
Det är fan magiskt att kunna trollbinda publiken i 1 h och 33 minuter varac säkert 70 av dem utspelar sig på en enda plats, där en enda man sitter fast med armen under ett stenblock.
Då krävs det en skådespelare av världsklass och en regissör som heter duga.
Jävla vilken film!
Missa den inte! Det är mitt enda råd: se den! Och om man tycker det är lite läskigt med den där egen amputerade armen kan man alltid blunda.

(Filmen blir ju inte sämre av att James Franco är förbannat jävla het!)

Summan av kademumman: Jag kan inte sluta fascineras över människans överlednadsinstinkt. Jag skulle kunna prata om det jämt. Helt galet.