Det finns nog ingen gång som som jag blir så emotionellt irationell och är så ambivalent som när jag ligger hemma och är sjuk. Då är det så synd om mig att jag klättrar upp i toppen förbi politiska fångar och folket på Haiti.
Ungefär.
Tackar gud för hemkörning av pizza när man måste äta men knappt orkar resa på sig av feber och halsont, men formulerar långa meningar i huvudet om vad en singel får stå ut med; här är det ingen som kokar kycklingsoppa och baddar ens panna med vattten. Helt enkelt får man hålla tillgodo med pizzabudet och självömkande telefonsamtal hem till mamma och pappa.
Men när febern är borta känns det genast bättre.
Då är det inte lika synd om mig längre.
Idag har jag till och med skänkt 330 kronor till jordbävnignsoffren på Haiti.
Gör det du med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaTack för din bloggpost och för att du är med oss i kampen för varenda unge. Vi blir så glada!
Ps. Passar på att tipsa om vårt lilla nätverk bloggare för varenda unge. Kravlöst med viktigt. Kika gärna in på sidan!
/ Johanna på UNICEF