Varför hatar du polisen?

Jag var på väg hem från en lägerresa med ungdomarna jag arbetar med. Det var en lång bilresa och jag ville hem fort efter fjärde dagen av dygnet runt arbete. Väglaget var bra och sikten klar när vi färdades genom små mellan svenska orter. Orter där man inte ser en människa, men antar att någon måste leva där, av de prunkande trädgårdaran att döma. Plötsligt ser jag en poliskontroll framför mig och de vinkar in mig. Tyvärr så måste jag bötfälla dig, sa den glade polismannen på klingande värmlänska, det gick lite för fort. Så fort som de flesta som inte är nitiska trafikregels ivrare kör genom ett dött samhälle i gott väglag när hastigheten ändras från sjuttion kilometer i timmer till femtio de tvåhundra meter då man passerar själva kärnan av samhället. Det var fruktansvärt pinsamt med tanke på att mitt jobb framförallt går ut på att vara en god vuxen förebild och därmed hålla mig på rätt sida lagen. Privat är jag inte så noga. På jobbet ska jag vara noga. Mitt körkort var dessutom förlustanmält men hade senare kommit fram i röran på köksbordet. Polisen förklarade att egentligen måste han ta mitt körkort och skicka till trafikverket eftersom det pga. anmälan är ogiltigt. Polismannen valde dock att inte följa den bestämmelsen under förutsättning att jag lovade att avanmäla kortet så fort jag kommit hem. Vi hann knappt säga hejdå till polisen innan den första vågen av ”Fuck polisen” spred sig i bilen. Det är även dit jag vill komma.
Idag är att hata polisen så vedertaget bland många unga att de inte ens reflekterar över vad det är som kritiseras hos poliskåren. Om man kör för fort och blir tagen är det absolut inte polisens fel. Jag är vuxen och jag vet att jag riskerar ett svidande bötesbelopp om jag inte håller hastighetsgränsen. Då anser jag att det är mitt ansvar att även ta konsekvensen på ett accepterande sätt. Så varför anser många unga att allt polisen gör är fel trots att polisen handlat helt utifrån sina befogenheter och enligt korrekta riktlinjer? Jag tycker mig se att vi rört oss mot en ungdomskultur där polisen blivit den yttre fienden som svetsar samman gruppen. Man reflekterar inte över polisens funktion utan ser polisväsendet endast som en maktmissbrukande institution och att allt polisen gör är fel. Ja, polisen ska kritiseras, precis som man bör granska och ifrågasätta alla myndigheter. Rättsäkerhet är a och o. Det ska vara höga krav på polisens beteende och polisen får aldrig diskriminera eller kränka människor. Det händer. Absolut.
Vad jag ser som oroväckande med polisföraktet är att man försvarar sina brottsliga gärningar med att det är polisens fel.  Jag älskar hiphop och har alltid varit ett stort hiphop-fan, hiphopen har på mångt och mycket påverkat mig att bli den person jag är idag och framföralt att jag arbetar med det jag gör. I det här fallet tror jag dock att många delar av hiphopkulturen påverkar ungdomar åt helt fel håll. Dani M släppte i vintras låten En sån som mej. I låten sjunger Dani M att han är en bra kille, det är bara det att samhället anser att han är kriminell och menar att hans cannabisrökande inte är ett problem. Däremot är problemet att samhället straffar honom för att han röker gräs.
Missförstå mig rätt, jag är inte här för att moralisera eller ge pekpinnar åt vuxna människor. Om vuxna människor väljer att röka gräs så är det enligt min mening helt upp till dessa individer. Jag har träffa många människor som klarar av att sköta ett helt vanligt liv och samtidigt röka. Inte sagt att det inte finns många som absolut inte mår bra av det, men det är en annan diskussion.
Jag vill mena på att man behöver ta konsekvenserna för sitt handlande. Om någonting är olagligt och jag väljer att göra det ändå är jag först i raden att erkänna. Allt annat är bara löjligt. Men om man som förebild för unga människor istället väljer att lägga sina egna problem på ordningsmakten riskerar man även att påverka unga till en identitet utan konsekvenstänk. Precis samma mönster finns hos de som skyller sina ekonomiskaproblem på sin socialsekreterare som förhoppningsvis följer lagstiftningen han eller hon har att hålla sig till, alternativt sina dåliga betyg på lärarens inkompetens.
Inom socialpsykologin kallar man detta för det grundläggande attributionsfelet. Man skyller sina egna handlingar eller dåliga sidor på andra. Att inte ta konsekvenser skapar även en oförmåga att reflektera över hur man själv som individ beter sig eller uppfattas och hur ska man då någonsin kunna utvecklas eller förändras? Därför tror jag att det är oerhört viktigt, om inte grundläggande, att ta ansvar för sina egna handlingar. Det handlar inte bara om att ta ansvar när det handlar om brott och straff utan även om sitt handlande gentemot andra. Det är viktigt att lära sig förstå konsekvensen av det man gör.
Jag ska betala tvåtusen fyrahundra kronor i böter och det är klart att det känns surt. Det är trots den bittra eftersmaken inget jag kan vara arg på polisen över. Den enda jag kan klandra är mig själv som är helt och fullt medveten om att jag tar en risk varje gång jag kör för fort. Precis på samma sätt som en person som går runt med gräs i fickan vet att han eller hon tar en risk. När polisen misshandlar människor, ger folk rasistiska tillmälen eller kränker sina egna kollegor pga. kön eller sexualitet är det befogat att ifrågasätta polisens arbete. Men, det är inte befogat att säga ”Fuck polisen” när man bryter mot lagen för ingen annan anledning än sin egen vinnings skull.