Imorse på väg till jobbet läste jag en ledare i GT. I den diskuterar en politiker från Moderaterna och en från Moderaternas Ungdomsförbund hur en eventuell legalisering av marijuana skulle påverka vårt samhälle. Den ett direkt svar på en tidigare artikel där två andra skribenter bland annat skriver att legalisering av cannabis skulle skapa en minskning av den organiserade brottsligheten.
I dagens artikel lyfter författarna framförallt fram riskerna med cannabis rökning som sitt argument emot legalisering.
Personligen tycker jag att det överlag är en intressant fråga att diskutera med människor. Alla har sin syn på saken och olika tankar kring vad en legalisering kan leda till, oavsett om de själva är brukare eller tar avstånd. Jag är principiellt emot legalisering av cannabis och hasch. Jag är det eftersom jag är övertygad om att en legalisering skulle göra att drogen, precis som alkoholen gör idag, kryper lägre ner i åldrarna och många vuxna skulle stå maktlösa inför det faktum att ungdomar generellt skulle få en annan attityd till cannabis. Forskningen visar att cannabisbruk i unga år är skadligt på samma sätt som tidig alkoholkonsumtion är farlig. Ju yngre ungdomar som använder berusningsmedlet, ju större är risken för exempelvis hjärnskador.
En legalisering skulle absolut minska kriminaliteten rent statistiskt. Polisen skulle kunna använda de resurser som idag läggs på att ta fast cannabisinnehavare och istället satsa tid och pengar på att lösa grövre brott. Det skulle dock inte resultera i att bruket av drogen, och de problem som kommer i dess kölvatten, skulle minska. Snarare tvärtom. Vi svenskar tycks i mina ögon vara ett folk som har svårt att hantera vårt drickande. Vi ska både supa oss dyngraka och ta ett glas vin efter jobbet. Varje dag. Det dricks ohälsosamt mycket i det här landet. Jag är först i ledet att erkänna att jag redan druckit min beskärda del av en livstidskonsumtion. Ännu en laglig drog hade inte skapat mindre problem med missbruk. Tänk såhär; om alkohol hade varit olagligt, hade lika många druckit sprit? Antagligen inte.
Att den grova brottsligheten överlag skulle minska är jag i likhet med artikelns författare tveksam till. Organiserad brottslighet eller gängkriminalitet går generellt ut på att några tjänar oerhört stora pengar på olaglig verksamhet. Genom att legalisera cannabis hade man förvisso öppnat upp för en legal marknad i likhet med alkoholmonopolet men det förflyttar bara problemet! Jag är helt övertygad om att det hade handlat om dagar innan de som tidigare ägnat sig åt att handla med cannabis hade gått över till andra varor. Alternativt öppnat upp för en svart marknad för gräs i likhet med den för smuggling av tobak och alkohol. Vad jag däremot inte är beredd att hålla med debattörerna om är deras påstående att cigarettrökning är en inkörsport till cannabisbruk.
Jag har hört påstående förr och jag avvisar det förutsatt att det inte är mer grundat än att ”röker man det ena kan man röka det andra”. Det är en fundamental skillnad mellan människor som brukar tobak och människor som röker gräs. Den parallel man däremot kan dra mellan rökning och cannabis vill jag påstå är främst socioekonomiskt betingad och utifrån ett klassperspektiv.
Folkhälsoinstitutet har i sina undersökningar visat på att tobaksrökning är vanligast bland människor med lägre utbildning och med lägre ekonomiska resurser. Cannabisrökning hos unga är vanligare i mer resurssvaga områden och bland unga som kommer från sämre socioekonomisk bakgrund. Där kan iallafall jag se parallellen och till viss del förklaringen till påståendet. Man kan även vända på det hela, i ett försök att motbevisa det. Såhär; tobaksrökning hos kvinnor är procentuellt högre än hos män. Hur förklarar man då, om man tror på debattörernas påstående, att män i högre utsträckning röker cannabis? Det finns alltså en långt mer svår förklarad sida av tobak som inkörsport till cannabis än vad jag anser att man framstår i artikeln.
Jag anser att cannabisrökning hos ungdomar är ett stort problem som absolut inte kommer att bli bättre genom en lagförändring. Man behöver fortsätta att arbeta drogförebyggande i skolor, på fritidsgårdar, i föreningar och inom all annan verksamhet som engagerar unga människor. Jag tror däremot att man måste förnya sitt sätt att diskutera cannabis och hasch. Det fungerar inte längre att berätta om han som fick en psykos av första blosset och trodde att han var en apelsin. Det går inte heller att fortsätta ta in halvdöda, före detta heroinister från KRIS som ska berätta skräckhistorier från tiden som tung narkoman. Möjligen funkade det på min generation, fast det är ytterst tveksamt, men jag tror att det är verkningslöst idag. Ungdomskulturerna fullständigt svämmar över av romantiserande bilder av droganvändning.
Här önskar jag att jag, som dessutom är socionom och dessutom arbetar med ungdomar, hade haft en bra metod att förespråka. Det har jag inte. Jag funderar ofta på hur man på bästa sätt kan få ungdomar att hålla sig borta från cannabis. Jag har inte kommit fram till ett enkelt svar. Det enda jag kan tänka mig som verksamt är att ungdomar har vuxna förebilder att se upp till och som tar avstånd från all form av narkotika. Inte vuxna som pratar om att nästa ciggen kan vara en joint utan vuxna, gärna unga, som kan prata om cannabis utan att varken moralisera eller romantisera. Vuxna som helt enkelt i diskussionen kan visa på ett levnadssätt som inte innehåller droger. Vuxna som kan tala om risker och påverkan, precis som vi pratar med tonåringar om alkohol, men som även har insikt i och förstår den liberala syn som många unga har på just cannabis. Dessa vuxna bör även kunna tala om de rättsliga påföljder bruk eller innehav av droger kan innebära och hur svårt det är att göra sig kvitt ett belastningsregister. Genom legalisering är jag rädd för att man tar bort just det vilket är ett väldigt starkt argument mot droger.
Mitt absoluta ställningstagande mot en legalisering av cannabis, om än i egenskap av medicinsk marijuana, handlar om att skydda barn och unga från ännu ett skadligt preparat. Jag skriver som jag brukar göra, vuxna får göra som de vill, men vi har ett ansvar för att våra tonåringar ska växa upp utan alkohol och droger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar